Fränder – Emma Donoghue

Publicerad av
Franskfödde Noah är en pensionerad kemiprofessor som bor på Upper West Side i New York. Han planerar att för första gången sedan han var barn, återvända till sin hemstad Nice. Precis innan Noah ska åka får han ett oväntat samtal från socialtjänsten. Han visar sig vara närmast anhörig till 11-åriga Michael, som behöver bli akut omhändertagen. Motvilligt bestämmer han sig för att ta med pojken på sin resa.

Väl framme i Nice, med den minst lika motvilliga Michael i släptåg, börjar Noah nysta i sin familjehistoria. Det omaka paret har till en början svårigheter med att komma överens, men mitt i deras gnabbande om steak frites och skärmtid börjar de sakta att finna varandra. De märker snart att de har mer gemensamt än de trott.  

Kommentar:
Fränder är ett välskrivet och finstämt familjedrama som lämnar en varm känsla efter sig. 

Jag tycker mycket om karaktärerna Noah och Michael och den relation som byggs upp mellan dem. Det skiljer nästan 70 år mellan dem, men de har mycket mer gemensamt än vad man först kan tro. Båda är ensamma och rotlösa, men finner gemenskap i varandra. Deras vänskap är trovärdigt skildrad, det går upp och ner och är inte alldeles utan gupp på vägen, men de osynliga familjebanden visar sig vara starka. Det är inte bara Michael som behöver Noah, det är lika mycket Noah som behöver Michael. Båda växer och får den andre att växa. 

Miljöbeskrivningarna är även de levande. Nice kommer till liv, alla landmärken, gator, maten och människorna är målande beskrivna så det känns som att man befinner sig på plats.

Trådarna från nutid och dåtid vävs snyggt samman, med gemensamma beröringspunkter mellan andra världskriget och dagens flyktingströmmar, och mellan Noahs och Michaels respektive uppväxter. Välskrivet och mångbottnat.

Jag har läst boken på engelska, Akin.

Fakta:
Originaltitel: Akin
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Antla sidor: 351
Utgivningsår: 2020