Polcirkeln – Liza Marklund

Fyrtio år senare hittas hon, mördad. Julen 2020 återförenas de fyra kvinnorna i bokcirkeln, som de kallade för Polcirkeln, för första gången efter kamratens försvinnande. Det står snart klart att något i flickornas relationer utlöste det våldsamma brottet. Frågan är vad, och vad som drev dem då och vilka konsekvenser det fick.

Kommentar:
En gång i tiden läste jag inte deckare – jag hade försökt med alltifrån Agatha Christie till Håkan Nesser till Peter Robinson men fastnade inte. Så kom Liza Marklund med Sprängaren, den första delen i serien om Annika Bengtzon. Sen var jag fast.

Annika Bengtzon-serien var däremot inget spektakulärt, utan så här i efterhand ser jag den som standard-popcorn-deckare. Snabbläst, lättsmält, men gav mersmak. (I mitt fall även en inkörsport till tyngre grejer så för det är jag Marklund för evigt tacksam.)

Men Polcirkeln hörrni, den är något HELT annat. Det är första delen i en tänkt trilogi som utspelar sig i lilla Stenträsk i södra Norrbotten. Nära Marklunds egna hemtrakter, och det märks att hon skriver om bekanta miljöer och den tid när hon själv växte upp i de miljöerna.

Historien utspelar sig växelvis 1980, månaderna innan flickans försvinnande, och 2020 när en kropp hittas i ett brofundament. Vad var det egentligen som hände där innan hon försvann? Båda tidslinjerna är välskrivna och fångar tidsandan. Jag tycker mycket om träffarna i bokcirkeln, där böcker som Lolita eller Törnfåglarna diskuteras i gruppen.

Här finns ett mysterium, det finns ett mörker, det finns en samhällskritik – och karaktärer som präglats av livet. Polcirkeln är vansinnigt bra och jag längtar ihjäl mig efter nästa del. Och omslaget! Visst är det snyggt!

Fakta:
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: 2021