Längtans latituder – Shubhangi Swarup

Det här är en vindlande vacker berättelse där vi får följa en vetenskapsman som studerar träd, och en klärvoajant som talar med dem. En mor som kämpar för att befria sin revolutionära son, åldrande älskare, en yeti som söker mänsklig kontakt och en sköldpadda som upplever mirakulösa förvandlingar.

 

Allt hänger ihop, från början till slut. Alla små historier är sammanlänkade med varandra, och med jorden, havet, bergen, naturen, omgivningarna. Historierna flyter in i varandra, liksom karaktärerna. Allt hör ihop, och allt har betydelse. Språket är poetiskt vackert med många väl genomtänkta meningar och formuleringar. Utan att det för den skull känns konstruerat, det flyter fint ihop och känns naturligt och äkta.

 

Jag tycker om de annorlunda miljöerna – Andamanerna, Burma, Indien, Nepal. Jag läser inte särskilt ofta böcker som utspelar sig i de här trakterna. Dessutom möter man en del olika folkgrupper och minoritetsfolk jag inte ens hört talas om förut. Allt är verkligen levande och målande beskrivet, det känns som att befinna sig på plats. 

 

Jag tycker särskilt mycket om första delen, det är de karaktärerna och de miljöerna som fängslar mig allra mest. Jag tycker inte lika mycket om de andra delarna, men det här är tveklöst en underbar och unik läsupplevelse.

 

Längtans latituder väcker tankar, den berör, och det känns som att den är liten naturkraft i sig själv. Jag tror att det tar tid att ta in och bearbeta den fullt ut, och kanske blir den till och med ÄNNU bättre när den fått sjunka in ordentligt. 

 

Jag har läst boken på engelska, The Latitudes of Longing.

 

Originaltitel: The Latitudes of Longing

Förlag: LB Förlag

Antal sidor: 334

Utgivningsår: 2020