De underkända – Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt

En känd dokusåpadeltagare hittas mördad i en övergiven skola, skjuten i huvudet med bultpistol. Han sitter på en stol i ett klassrum, bunden, med ansiktet vänt in mot hörnet och en dumstrut på huvudet. Ett flersidigt frågeformulär sitter fastnitat på ryggen med häftpistol. Testet har med allmänbildning att göra och den mördade har uppenbarligen inte klarat kraven.
Det första offret följs av flera, alla samma sorts mediala kändisar, och Riksmord kopplas in. De famlar efter bevis men Sebastian Bergman hittar spår i anonyma insändare i tidningar och chattar. Skribenten raljerar mot bristen på allmänbildning hos den nya generationens förebilder, men uppehåller sig lite för gärna vid morden. Sebastian börjar utmana och inser snabbt att den anonyma vet saker om morden som bara polisen känner till.

Kommentar:
Återigen får teamet i Riksmord en galen seriemördare på halsen, och då blir det genast mer nerv och spänning än i de två föregående böckerna, Den stumma flickan och Fjällgraven. Men den här gången är också första gången som jag stör mig på hur överdrivet och utstuderat allt är. Jag kan inte riktigt köpa hur mördaren lyckas med alla sina arrangemang, transporter, och liknande. Fast underhållen blir jag, så den biten har författarduon som vanligt kläm på.

Jag slås också över hur daterad handlingen känns – boken har bara fyra år på nacken men hela medielandskapet och de sociala kanaler som används ser helt annorlunda ut idag.

I övrigt blir jag glad att se Torkel glad. Men det som händer med Billy är jag inte lika glad över. Glad, blir jag också över att kunna kasta mig över sjätte och sista delen omedelbums!

Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 409
Utgivningsår: 2016

Finns på Bokus och Adlibris.