En enda gnista – Jodi Picoult

Publicerad av
Det är en varm höstdag, som så många andra, och allt är som vanligt på kvinnokliniken Centret. Plötsligt bryts lugnet av en desperat och beväpnad man som stormar in och öppnar eld. Snart har situationen utvecklats till ett gisslandrama.

Hugh McElroy, en gisslanförhandlare, rusar till platsen och börjar planera för hur han bäst tar kontakt med förövaren. När hans mobil vibrerar kastar han ett öga på skärmen och fylls med en plötslig fasa – hans femtonåriga dotter Wren befinner sig inne i kliniken.

Det är en salig blandning människor som nu är fast innanför dörrarna. En sjuksköterska som måste övervinna sin egen panik för att rädda en skadad kvinna. En doktor som utför arbetet inte trots, men på grund av sin tro. En anti-abortdemonstrant, förklädd som patient, som nu kommit ansikte mot ansikte med ytterligheten av det raseri hon själv känt. En ung kvinna som kommit in för att avsluta sin graviditet, och den frenetiske gärningsmannen som kräver att bli hörd.

Kommentar:
Den här historien tar sin början kl. 17 på eftermiddagen, när gisslandramat får sin upplösning, och sedan berättas historien baklänges. Jag har lite problem med strukturen, att den går baklänges. Jag vet inte om det berättargreppet egentligen tillför något? Redan från början vet man vem som dör, vem som överlever, vilket förtar en del av spänningen. Å andra sidan har man inte svar på alla frågor, eller har lärt känna karaktärerna, det kommer senare under läsningen. Jag hade personligen föredragit historien berättad på ett mer traditionellt sätt, kanske växlat mellan då och nu istället för att helt vända på det.

Bit för bit får man lära känna de olika karaktärerna. Abortmotståndare, abortläkare, gravida, män, kvinnor, unga, gamla… Karaktärerna är på samma gång väldigt olika och väldigt lika varandra. Inte minst de ensamstående papporna som uppfostrar tonårsdöttrar och står på var sin sida i abortfrågan, men är egentligen inte så olika varandra. Jag tycker också att läkaren Louie, som står på kvinnornas sida, är fint porträtterad,. Han vill rädda liv lika mycket som abortmotståndarna, men hans fokus ligger på kvinnans liv, inte det ofödda barnets liv. Man får följa med i hans tankeresonemang och det är väldigt intressant att följa.

Jodi Picoult är som alltid skicklig på att tackla ett svårt ämne. Inget är svart eller vitt. Här lyckas hon få fram argument och förståelse för personer på båda sidor. För mig var det också en ögonöppnare hur strikta lagarna egentligen är i Mississippi (och en del andra stater) och hur mycket framsteg som abortmotståndarna tyvärr gör.  

Titeln på boken anspelar på att man i mikroskop kan se en gnista, ett ljus, precis när spermien träffar ägget. Liksom man vid livets slut har ett ljus i slutet av tunneln. Liksom Gud sade ”varde ljus”. Det finns en del sådant att filosofera och reflektera över. 

Jag tycker väldigt mycket om En enda gnista. Den är välskriven, hemsk, och väldigt intressant. Och man vill ju bara diskutera vidare i en bokcirkel.

Jag har läst boken på engelska, A Spark of Light.

Fakta:
Originaltitel: A Spark of Light
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Antal sidor: 365
Utgivningsår: 2020

Finns på Bokus och Adlibris.