Vi måste prata om Bokmässans Feelgoodscen

Nytt för årets bokmässa var en Feelgoodscen. Äntligen, säger jag! Det har jag väntat på länge. Men jag måste säga att jag blev en aning besviken. Jag ska berätta varför.

Först och främst är jag besviken på själva utformningen av ytan. Tog pengarna slut eller? En grå hörna som andades konferensrum snarare än feelgood. Det här skulle lika gärna kunna vara scenen för en revisionsbyrås årsstämma eller en läkarkongress.

Här på bilden ser ni den ”mysiga” feelgoodscenen, visst är den inbjudande? (Bilden är tagen innan första seminariet börjat, så det är inte så konstigt att det är folktomt.)

Om man jämför med Crimetime-scenen, som ju visserligen är en lite större yta med två scener, men där hela området är ombonat och mysigt, med flera små rum och hörnor med sammetsstolar och stoppade möbler, en bardel, och en skön stämning, så var Feelgoodscenen en flopp i den bemärkelsen. Även om feelgoodbudgeten är en tiondel av crimetimebudgeten så hade man kunnat åstadkomma något lite mer än det här sorgliga.

Man hade kunnat färgsätta och dekorera och rama in på ett lite mer mysigt och varmt och feelgoodigt sätt. Som Livsstilsscenen till exempel, den är mycket mer feelgood än Feelgoodscenen. Här känns det som att man inte ens ansträngt sig.

Utöver mysighetsfaktorn, eller avsaknaden av den, så är jag också lite tveksam till själva upplägget med seminarierna. Det var allt för många halvfulla scenframträdanden, och allt för många ”okända”, ”små” eller debutantförfattare som inte kan eller borde bära upp ett eget seminarium om sin nyutgivna bok. Bättre då att slå ihop flera av de små författarna att prata om ett ämne, som antagligen skulle lockat en större publik. Ett par av seminarierna var ledsamt få besökare – inte för att samtalen var dåliga, utan antagligen för att folk inte visste vem som stod på scenen.

MEN! Vissa av seminarierna var etablerade författare eller riktiga toppnamn, och då var det fullsatt och välbesökt. Jag har hört så många som, liksom jag, utropat ÄNTLIGEN en arena för oss feelgoodälskare. Det är ingen tvekan om att Feelgoodscenen uppskattades och att den behövs!

Feelgoodscenen är ett bra initiativ och jag hoppas att den återkommer nästa år – men då lite mer genomtänkt. Och med några fler toppnamn som dragplåster – gärna utländska!