Svarta näckrosor – Michel Bussi

Turister flockas dagligen till den charmiga byn Giverny där Claude Monet målade sina berömda näckrosor. Men när Jérôme Morval, en man lika besatt av konst som av kvinnor, hittas död i närheten av den vackra trädgården visar byn upp en mörkare sida. I hans ficka återfinns ett vykort av Monets Näckrosor med orden: ”Elva år. Grattis på födelsedagen.”

Tre kvinnor visar sig på olika sätt vara involverade i hans död: en ung, konstnärligt lovande flicka, en vacker byskolelärare och en gammal änka som huserar i den gamla kvarnen. Alla tre bär på en hemlighet. Och alla tre söker efter en väg ut.

Svarta näckrosor är en smart skriven deckare, den är så smart så jag smäller av. I ärlighetens namn så var den lite långsam till att börja med, jag hade lite svårt att komma in helt i handlingen och några karaktärer ville flyta ihop för mig. Det gick lite trögt med läsningen, och den var inte alls så bra som jag hade hoppats på. Men jag gillade det franska, och miljöerna var så härligt levande, och det fanns ett stänk av saga som tilltalade mig.

Men så. Ganska långt in i berättelsen så vänds allt på ända – och då blir det rent magiskt bra! När jag fattar allt, när jag inser hur jäkla bra det här är, och hur självklart allt plötsligt är, då vill jag bara trycka den här boken i händerna på varenda en jag möter. Nu vill jag bara läsa om den från början.

Läs och njut!

Originaltitel: Nymphéas noirs

Förlag: Polaris

Utgivningsår: 2019

Antal sidor: 380