Lucianatten 1987 brinner en dansbana i en skånsk stugby ner till grunden. En ung kvinna dör i lågorna, och i polisutredningen som följer ställs vänner mot varandra, förtroenden sviks och familjer splittras innan en ung mordbrännare till sist erkänner.
Trettio år senare får Laura Aulin ärva den nedgångna stugbyn av sin faster Hedda. Som tonåring tillbringade hon loven där, och fastern och vännerna i trakten var en trygg punkt. Ända tills branden förändrade allt.
Nu tvingas hon återvända till bygden, där tragedin satt djupa spår. Hennes närvaro rör upp känslorna, och när flera bränder anläggs blir stämningen än mer fientlig. Medan bränderna kommer allt närmare stugbyn upptäcker Laura att även Hedda haft hemligheter. Dessutom verkar fastern ha kommit något på spåren. Något som får både den gamla tragedin och Lauras egna minnen av natten att framstå i ny, fasansfull dager.
Kommentar:
Vintereld är tredje fristående delen i Anders De la Mottes årstidskvartett, och den är precis lika bra som de tidigare
Slutet på sommaren och
Höstdåd. Det här är verkligen måsteläsning för alla som gillar välskrivna spänningsromaner.
Det är något med de här böckerna som träffar helt rätt hos mig. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men jag blir helt uppslukad och kan bara inte sluta lyssna. Och det är just lyssna jag gjort med alla tre delarna. Den som känner mig vet att jag alltid tycker att ljudböcker är lite sämre än böcker jag läser, men så är det verkligen inte med dessa. Mirja Turestedt gör en fantastiskt bra inläsning, som passar klockrent ihop med handlingen.
Vintereld utspelar sig precis som de båda tidigare delarna på skånska landsbygden, men böckerna är helt fristående från varandra och kan läsas i vilken ordning som helst. Den uppmärksamme läsaren kan notera små kopplingar som binder dem samman, men det är inget som har med själva handlingen att göra.
Det här är galet bra, och jag vill ha nästa del NU!
Fakta:
Förlag: Forum
Antal sidor: 375
Utgivningsår: 2018
