Dödsdömd – Sharon Bolton

Strax före gryningen, i bergen nära gränsen till Skottland, mördas en ung kvinna. Samtidigt kraschlandar en luftballong i området. Bara en person, Jessica Lane, överlever mirakulöst.

Jessica har sett mördarens ansikte. Men mördaren har också sett hennes. Och han kommer inte att ge upp förrän han har eliminerat det enda vittnet till brottet.

Ensam och rädd, och utan att kunna lita på någon, flyr Jessica till den plats där hon känner sig tryggast. Men det kan visa sig att just den platsen är den farligaste av alla…

Jag får lite gammal traditionell Hitchcock-deckarfeeling när jag börjar läsa Sharon Boltons Dödsdömd. Jag tänker på De 39 stegen. Och det är inte bara för att det är Skottland och en jagad huvudperson som letar efter sanningen, det är nog också själva känslan som förflyttar mig bakåt i tiden. Kanske har det med nunnan att göra, en klassisk ingrediens i gamla svartvita deckare. Det är också en väldigt filmisk berättelse.

Sharon Bolton är en favoritförfattare hos mig, men jag tycker också att hon är ojämn. Hon varvar fullträffar med mindre bra. Dödsdömd hamnar någonstans i mitten för mig. Det blir en axelryckning, inte så mycket mer. Jag köper inte handlingen helt enkelt, det blir nästan en löjlig mördare, och de twister som finns är inte heller särskilt trovärdiga.

Originaltitel: Dead Woman Walking

Antal sidor: 397

Utgivningsår: 2017

Finns på Bokus och Adlibris.

Andra som bloggat om boken är Lottens bokblogg och och dagarna går.