Orkidépojken – Helena Dahlgren

Publicerad av
När bästisarna Hanna och Zeb tar studenten är det meningen att LIVET ska börja. Det är nu de ska lämna urtrista förorten Tyresö och bege sig ut i världen. London väntar. Men först en sista hemmasommar som går åt till att jobba på kyrkogården, festa på stans gayklubbar, ströglo på den gamla tv-serien Twin Peaks och läsa Orkidépojkens märkliga blogg.
Så länge någon kan minnas har det viskats om en närvaro ute i Tyresös skogar. Varken Hanna eller Zeb har lagt någon särskild vikt vid det. Förrän de plötsligt blir tvungna
För konstiga saker sker: först försvinner en hund, och därefter en före detta skolkamrat. Lina, ortens drottning. Hon som alla vill känna men ingen känner, inte på riktigt. Sen går det mesta åt helvete.
Kommentar:

Twin Peaks goes Tyresö. Så skulle man kanske kunna sammanfatta Helena Dahlgrens debutroman Orkidépojken. Inte minst för den suggestiva och surrealistiska stämning som den här berättelsen sveps in i. Men också för att det finns många referenser och blinkningar till tv-serien. Några är tydliga som exempelvis Lina Palmgren/Laura Palmer, men jag anar att det finns ännu fler som bara de mer inbitna Twin Peaks-fansen kan snappa upp.

Men det är inte bara Twin Peaks. Det är också en tidsresa bakåt i tiden, till ungdomsår och tonårstid, till en tid när allt mest bara skavde och ensamheten var större än någonsin. När längtan efter att fly långt bort var lika stor som längtan efter att höra till. Helena Dahlgren fångar alla de känslorna väldigt bra. Det känns och det bränns.
Skräck tycker jag inte att det är, jag blir inte rädd. Men jag blir obehagligt berörd av den krypande och kusliga stämningen som gnager sig in. Det är spännande. Och jag hade gärna sett att historien fått bre ut sig över dubbla sidantalet…
Fakta:
Förlag: Lava förlag
Antal sidor: 148
Utgivningsår: 2017
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Kulturkollo och Johannas deckarhörna