Minnet av vatten – Emmi Itäranta
Den globala uppvärmningen har förändrat världen geografiskt och politiskt. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit makten över Europa. Också över Skandinaviska Unionen, som ockuperats av den mäktiga staten Nya Qian.
Här, långt uppe i norr, går sjuttonåriga Noria Kaitio i lära för att bli temästare, samma befattning som hennes far haft före henne. Det medför stort ansvar och djupa hemligheter. Bara temästaren känner till var de dolda vattenkällorna finns. Som den naturliga källa Norias far har hand om – källan som förser hela Norias by med vatten.
Men hemligheter förblir sällan hemligheter. När Norias far dör börjar armén övervaka både Noria och hennes by. Och när vatten i allt högre grad blir en bristvara tvingas Noria välja mellan att slåss och att skydda sig själv, mellan kunskap och släktband.
Kommentar:
Jag tycker väldigt mycket om den här boken, av flera olika skäl.
Jag tycker om miljöerna. Det dystopiska Skandinavien med utsuddade landgränser och förändrad kustlinje. Där influenser från öst är starka i form av Kina som styr, och japansk-lik teceremoni. Och med ortsnamn snarlika dagens: Mos Qua etc.
Jag tycker om karaktärerna. Det är starka, kvinnliga karaktärer, och det finns en fin vänskap mellan Noria och Sanja. De växer i varandras sällskap, och det i skön avsaknad av förälskelser och killsnack. Men det är ingen problemfri relation. De har också hemligheter för varandra.
Jag tycker om fadern som likt en mr Miyagi från Karate Kid lär Noria sina kunskaper. Han lär henne om vikten av vatten, hur vattnet är källan till liv och död, det har ingen början och inget slut. Och språket, det flyter och dansar likt vattnet självt.
Tempot är långsamt. Det är en intim berättelse och jag känner mig hela tiden väldigt nära Noria. Det är mycket känslor, av sorg och melankoli. Det är filsofiskt och eftertänksamt. Vi får aldrig de här stora dragen eller svaren på varför världen ser ut som den gör, vilket jag ser som både negativt och positivt. Mer bakgrund hade gett en köttigare och ”större” berättelse, nu är den väldigt avskalad och fragmentarisk, men det passar väldigt fint in att man inte får veta allt eller får alla svar.
Jag har läst boken på engelska: Memory of Water.
Fakta:
Originaltitel: Teemestarin kirja
Förlag: Modernista
Antal sidor: 288