Den som stannar, den som går – Elena Ferrante
Elena stöter under ett författarframträdande på Nino Sarratore som hon i hemlighet varit förälskad i under hela sitt liv. Lila har efter sitt misslyckade äktenskap börjat ett nytt liv med Enzo Scanno och bor med honom och sin son Gennaro i en förstad till Neapel. På kvällstid lär sig Lila allt hon kan om datorer och programmering för att på så sätt skapa sig en ny och bättre tillvaro.Kommentar:
Jag fortsätter min Ferrantesommar med den tredje delen i romansviten om vännerna Elena och Lila. Och jag tycker det här är så himla bra att jag inte kan få nog. Jag vill bara ha mer.
Jag har svårt att hitta rätta orden – jag vill inte säga för mycket för den som ännu inte har läst, och jag har inte heller förmågan att uttrycka allt som jag känner. Det finns så mycket i den här boken, i hela serien, som ligger och trycker, dolt mellan raderna, mellan orden. Det väcker många känslor hos mig när jag läser.
Det handlar om maktkamp, rivalitet, vänskap, kvinnokamp och klasskamp, det är starka känslor, naket och rått, det är inga förskönande omskrivningar. Och trots att det här är 60-70-talets Italien så känns det många gånger som att vi inte har nått så mycket längre i Sverige idag, utan det är samma problematik, samma konflikter, och väldigt ofta samma gamla förlegade syn på saker. Det är väldigt intressant att se.
Det här är böcker som berör mig, det väcker igång en massa tankar och känslor, och det är så himla kul. Längtar nu efter att läsa fjärde och avslutande delen, men jag måste ta en liten paus och dra ut på det. Jag vill inte att min Ferrantesommar ska ta slut än.
Fakta:
Originaltitel: Storia di chi fugge e di chi resta
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 425
Utgivningsår: 2016