Snövit ska dö – Nele Neuhaus

Publicerad av
En grå och regnig novemberdag finner några byggarbetare skelettet efter en ung flicka på den gamla övergivna militärflygplatsen utanför Frankfurt. Kort därefter blir en kvinna nedknuffad från en gångbro vid motorvägen inte långt därifrån.
 
Kriminalpoliserna Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein upptäcker snart att spåren efter de båda händelserna pekar åt samma håll, och deras efterforskningar leder till det förflutna. Mer än tio år tidigare försvann två tonårsflickor, Laura och Stefanie, i den pittoreska lilla byn Altenhain. Trots bristen på säkra bevis pekades Stefanies tjugoårige pojkvän Tobias ut som förövare och dömdes till fängelse. Nu är han ute och har återvänt till sitt barndomshem. Där möts han av bybornas fientlighet och misstänksamma blickar – och kanske mer än så. Kvinnan som knuffades från bron visar sig nämligen ha en koppling till Tobias.
 
Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein försöker bringa klarhet i överfallet, men hindras av en mur av tystnad. När ännu en flicka försvinner i Altenheim börjar en häxjakt i byn.
 
Kommentar:

Snövit ska dö är en tysk kriminalroman, något som vi inte är alldeles bortskämda med här i Sverige. Kanske för att vi har så bra deckarförfattare på hemmaplan så vi inte känner oss tvingade att söka utanför landets gränser efter nya stjärnor.

Nele Neuhaus är dock ingen nybörjare – hon har gett ut åtta romaner och publicerats i 25 länder. Och nu är turen kommen till Sverige. Jag var ganska nyfiken på boken – både titel och omslag lockade, och så hade jag hört många lovord om boken. Men jag blev faktiskt rätt så besviken.
 
Först och främst så blir det lite svårt att hänga med när man börjar mitt i en bokserie – det här är alltså den första som översatts till svenska men om jag förstått rätt så är det fjärde boken om samma polisduo. Det finns en massa bakgrundshistorier som vi inte känner till, om familjeförhållanden och annat, och jag får inte så bra överblick som jag hade velat ha. Det märks att man inte hängt med från början,
 
Sen har jag svårt att hålla isär personerna, de olika inblandade, det är många namn som flimrar förbi hela tiden.Och jag som vanligtvis gillar tjocka böcker tyckte att det här var en oändligt lång historia som borde ha tagit slut någonstans halvvägs.
 
Jag har också problem med de många ledtrådarna som slängs ut – som man direkt vet att de har eller inte har betydelse. Det finns författare som är otroligt skickliga på att pytsa ut dem, så att man först i efterhand förstår det. Och så finns det mindre skickliga författare som gör allt för uppenbart.
 
Nu låter det som att jag totalsågar, men det gör jag inte. Det här var helt okej. Jag ställer mig mest förbryllad till de höga betyg som boken har på diverse sajter. Det här är medelmåttigt, mellanmjölk, men ändå helt okej läsning.
 
Fakta:
Antal sidor: 436
Utgivningsår: 2016
 
Finns på Bokus och Adlbiris.
Andra som bloggat om boken är Johannas deckarhörna.