Time to Say Goodbye – S.D.Robertson
Will är ensamstående far till sexåriga Ella. Ellas mamma dog när Ella föddes, och Will har lovat Ella att aldrig lämna henne. Men så är olyckan framme. Will blir påkörd av en bil och dör. Men Will hänger kvar, han hamnar i limbo, mitt mellan världarna. Han möter Lizzie, som är utsänd för att guida honom och hjälpa honom ta steget över till andra sidan. Will vägrar att lämna Ella, så han får några veckor på sig att bestämma om han vill stanna kvar, som en ande, och se efter Ella, eller om han vill gå vidare. Och valet går inte att ångra.
Will kämpar med sin nya situation. Han når inte fram till sin dotter, han kan inte trösta henne när hon är ledsen. men så plötsligt får de kontakt. Hon kan se honom. Och då får Will helt nya förutsättningar. Ska han stanna kvar i sin dotters liv för alltid? Hur ska han kunna lämna henne? Men hur ska han kunna stanna kvar, för evigt?
På något sätt så dras jag till den här typen av historier – trots att jag aldrig tycker att de är särskilt bra. Det är lite grand av The Dead Wifes Handbook (fast bättre) och Heaven Can Wait (fast sämre) över den här boken. Det är ett svårt tema att skriva om, svårt att hitta rätt ton, och det blir ofta mer eller mindre samma story. Jag väntar på att läsa den perfekta ”livet-i-limbo-och-efter-döden”-berättelsen.
Mitt stora problem med Time to Say Goodbye är att det händer alldeles för mycket. Det barkar iväg. Det är vissa saker som blir helt fel och inte hör hemma här. Jag har också svårt för sexåriga Ella och hur alla pratar med henne som en bebis. Egentligen är det här fruktansvärt sorgligt – ett moderlöst barn som också blir faderlöst. Klart att det skär i hjärtat. Men här finns också humor, i form av Wills försök att anpassa sig till ett liv som död, och det blir inte riktigt sentimentalt och tårdrypande.
Helt okej läsning, men inget som etsar sig fast i minnet.
Fakta:
Förlag: Avon
Antal sidor: 352
Utgivningsår: 2016