Tala är guld – Cammie McGovern
Amy som är född med cerebral pares kan varken gå utan rollator, prata utan en voice box, eller kontrollera sina ansiktsuttryck. Matthew är svårt plågad av tvångssyndrom, med upprepade tankemönster, neurotiska ritualer och förlamande rädsla. I ett desperat behov av att bryta sin isolering och nå ut till världen är Amy och Matthew mer lika än någon kunnat ana, allra minst de själva. När Amy övertalar sina föräldrar att anställa en jämnårig elev som assistent under sista året i high school, kastas de två tonåringarna in i varandras liv. Medan de umgås med varandra, börjar en trevande vänskap snart blomma ut till något som ingen av dem kunde ana.
Kommentar:
Tala är guld handlar om två annorlunda ungdomar – som egentligen inte är mer annorlunda än någon annan. När Matthew blir Amys assistent bygger de sakta upp en vänskap. Men det är inte bara Matthew som hjälper Amy, utan de hjälper varandra att navigera sig fram under skolåret.
Jag blev inte sådär jätteförtjust i karaktärerna som jag borde bli, Matthew går in i hjärtat men jag fastnar inte riktigt för Amy. Själva historien är charmig, även om det barkar iväg lite för mycket mot slutet. Budskapet är fint – se bakom ytan och allt det där. Nog så viktigt, så bara därför är det en bok jag kommer att sticka i händerna på alla tonåringar som kommer i min väg.
”John Greens Förr eller senare exploderar jag möter Rainbow Rowells Eleanor & Park”, står det på baksidan och den nosar väl någonstans i samma fåra. Mer Rowell än Green i alla fall, det finns inget av John Greens stil och känsla i den här boken tycker jag. Det betyder i sin tur att huvudpersonerna är mer ”verkliga”, inga drömkaraktärer och inget strössel med metaforer. Något som vissa förmodligen bara ser som ett plus.
Fakta:
Förlag: Constant reader
Antal sidor: 274
Utgivningsår: 2016
Har hört mycket blandat om denna bok men blir ändå sugen på att läsa