Det är något som inte stämmer – Martina Haag
Man hör om hur det händer andra. Man tycker synd om dem. Och man vet, innerst inne, att det aldrig kommer att hända en själv. Men man har ingen aning.Det här är en roman om överlevnad. Om betydelsen av en rödrutig jacka. Om tama järvar med eldkastare. Om en bottenlös fjällsjö, dit ingen får gå, och om hur man reser sig, trots att man är helt säker på att man inte orkar längre.
Kommentar:
Det är något som inte stämmer är Martina Haags terapibok efter sin skilsmässa. Det är ganska tydligt att det är hennes eget äktenskap det handlar om, oavsett hur mycket som är sant och vad som är hittepå så ligger allt väldigt nära verkligheten. Och känslorna, de är definitivt äkta och självupplevda. Det blir väldigt personligt, och privat. Jag känner mig nästan som att jag läser något förbjudet, jag tjuvläser i någons privata dagbok.
Martina Haag är känd för att skriva roliga och knasiga böcker, och visst finns det en del sådant med även här. Vissa bitar känns som direkt tagna ur Glada hälsningar från Missångerträsk, men till övervägande delen är det här bara sorg. Sorgen går som ett svart stråk genom hela berättelsen, och det gör ont att läsa. Det är lågmält och tungt, nästan ångestframkallande – och det är långt ifrån den skruvade och speedade Martina Haag vi är vana att läsa.
Jens Liljestrand skrev följande träffande rader i sin recension av boken: ”Detta är inte bara realismens seger. Det är, faktiskt, också Martina Haags. Jag minns hur Författarförbundets ordförande Gunnar Ardelius utnämnde ”Egenmäktigt förfarande” till ”Harlequin för autister”. ”Det är något som inte stämmer” är i så fall ”Lena Andersson för chicklit-publiken”. Och för alla oss andra.”
Och jag kan bara hålla med.
Fakta:
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 195
Utgivningsår: 2015
Jag gillade den här, även om det som du säger känns annorlunda att det är en mer sorgsen ton jämfört med Martina Haags andra böcker. Jag tror dock att boken vinner på att den är rätt kort, jag skulle i alla fall personligen ha svårt att fortsätta vältra mig i eländet flera hundra sidor till – även om det är bra skrivet.
Jag håller med om längden. Hon skriver visserligen alltid korta böcker men den här gången var det skönt att den var så pass kort.
Jag gillade den här, även om det som du säger känns annorlunda att det är en mer sorgsen ton jämfört med Martina Haags andra böcker. Jag tror dock att boken vinner på att den är rätt kort, jag skulle i alla fall personligen ha svårt att fortsätta vältra mig i eländet flera hundra sidor till – även om det är bra skrivet.
Den här boken var verkligen oväntat bra. Och med oväntat menar jag att jag inte vågade hoppas på så mycket eftersom jag bara läst hennes feelgood innan – och det är ju onekligen en heeelt annan genre. Det är något som inte stämmer är en av mina favoriter från förra året. 🙂
Blev förvånad över hur mycket jag gillade den här boken. Lite otippat för mig.
Blev förvånad över hur mycket jag gillade den här boken. Lite otippat för mig.