Blonde – Joyce Carol Oates
Den 3 augusti 1962 ringde Döden på dörren till 12305 Fifth Helena Drive i Los Angeles. Morgonen därpå hittades Marilyn Monroe död i sitt hem, bara 36 år gammal. Det blev årets nyhet, större än Kuba-krisen några veckor senare. Och spekulationerna började.Under de snart fyrtio år som gått sedan dess har många försök gjorts att teckna hennes levnadsöde: ett övergivet och ensamt barn utan fotfäste i livet, psykiskt labil mor, okänd far, fosterhem, en kanske alltför snabb lysande karriär, drogmissbruk, olyckliga äktenskap, aborter och förtal.
Kommentar:
Så har jag äntligen läst Blonde, den bok som legat längst och väntat i läshögen. Joyce Carol Oates har inte skrivit en biografi om Marilyn, utan det här är en roman, en berättelse inspirerad av Marilyns liv. Många delar är sanna, andra är påhittade, och andra förändrade. Och som vanligt när man läser JCO blir det en mörk och vindlande resa.
Det tog en del tid att läsa de 860 sidorna, och det tog ännu längre tid på grund av alla stickspår. Jag har googlat en hel del på de olika personer som förekommer i boken och fastnat i långa artiklar och youtubeklipp om personer som förekommer i handlingen (eller deras exfruar eller barn eller kollegor). Damn you internet som för en iväg på sådana villospår, men det är ju förstås fantastiskt också eftersom jag har upptäckt så många fascinerande och för mig okända livsöden från Hollywood. (Speciellt 20-30-talets Hollywood, vilken epok!)
Vi känner väl alla till de stora dragen i Marilyn Monroes liv, och spekulationerna omkring hennes död. Och det är inte direkt några stora avslöjanden eller nya teorier som lanseras i JCO:s bok heller. Man vet redan från början hur det kommer att sluta, så den här känslan av död och tragik finns med redan från starten. Allra starkast tycker jag första halvan av boken är som handlar om barnet och flickan, innan produkten ”Marilyn” är född.
Blonde är en sorglig, tragisk och väldigt stark berättelse, som även om den inte gör anspråk på att vara sanning lika gärna skulle kunna vara det.
Fakta:
Originaltitel: Blonde
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 862
Utgivningsår: 2000
Första meningen: I det avtagande sepiafärgade ljuset kom Döden susande nedför boulevarden.
Nu var det ett tag sedan jag läste Blonde, men jag tyckte också mycket om den. Jag minns dock att den tog lång tid att läsa för mig pga att den var så tjock och precis som du säger, man tar stickspår. Jag tror till och med att jag läste andra böcker parallellt, något som jag sällan gör annars.
Det funkar bra med parallelläsning till denna, dels för att den är tjock men också för att man kan behöva en paus ibland…
Vilket sammanträffande, precis den boken håller jag på och läser! Är i början av 40-talet nu. Jag gillar verkligen att läsa om USA under början/mitten av 1900-talet och hela det lilla barnets öde är ju fängslande. Men den känns lite lång alltså. Jag kanske tar en paus i mitten och läser något annat?