Here’s Looking At You – Mhairi McFarlane

Mhairi McFarlane har gjort det igen. Det är bara januari men jag kan nästan garantera att Here’s Looking At You är den bästa feelgood jag kommer läsa i år. Jag tokälskade You Had Me At Hello, och Here’s Looking At You är precis lika underbar.

Det här handlar om Anna Alessi, trettionånting. Bra liv. Bra vänner. Älskar sitt jobb som historieprofessor. Hon har allt utom en man. Hon nätdejtar och det går så där, men här finns ingen Bridget Jones-desperation efter att hitta den rätta, händer det så händer det.

Anna var mobbad hela skoltiden. Hon var stor och tjock, hade stort trassligt hår och hemsydda kläder. Inga vänner, alla var elaka eller ignorerade henne. Vid skolavslutningen utsattes hon för ett förnedrande ”skämt”, regisserat av hennes hemlige förälskelse James Fraser. Det knäckte Anna totalt, och såren sitter fortfarande kvar.
 
Nu, sexton år senare, återser hon James. Han jobbar på digital byrå och de ska jobba tillsammans med en historisk utställning. James känner inte igen henne och har ingen aning om vem hon är. Men Anna ser. Hon vet precis vem han är och vad han går för. Fast han verkar förändrad. Mer mogen. Trevlig. Men ändå. Går det att lita på honom?
 
Det finns så mycket att gilla med den här historien. Först och främst är det karaktärerna. De är äkta, mångbottnade och mänskliga. Det gäller precis alla – både huvudkaraktärerna och bifigurerna. Jag tycker mycket om Anna, sårbar och stark, vacker utan att förstå det, rolig och smart. Och James. Han har en svår start, både hos Anna och hos läsaren. Går det att tycka om honom? Kan människor förändras? Det gnistrar mellan Anna och James, men det finns mycket som är osagt. Hur reagerar han när han får veta att Anna är den feta och äckliga tjejen från skolan?
 
Storyn är också riktigt bra. Man ser blinkningen till Pride and Prejudice, men det är ingenting som på något sätt tar över eller står i vägen. Precis som i You Had Me at Hello vet man inte riktigt åt vilket håll historien är på väg heller. Det är ”Will they-won’t they?”, hela tiden. Man är inte säker på nånting, bara att det på ett eller annat sätt kommer att sluta lyckligt.
 
Och Mhairis sätt att skriva. Hon skriver med humor. Dialogen är på pricken. Hela språket och sättet hon skriver är så fräscht och modernt. Inte sockersött. Lägg därtill en stark kvinnlig huvudperson, en underbar story och ett riktigt bra slut så blir resultatet inget annat än lysande.
 
Fakta:
Förlag: Avon
Antal sidor: 432
Utgivningsår: 2013
Första meningen: ”Ladies and gentlemen. Mr. Elton John!”
 
Finns på Bokus och Adlibris.