Pappersstäder – John Green

Publicerad av

Quentin har alltid varit hemligt kär i sin äventyrslystna och fantastiska granne Margo. En natt knackar hon på Quentins fönster och ber honom följa med som chaufför på ett minst sagt pulshöjande uppdrag. Morgonen efter är hon försvunnen, men inte alldeles spårlöst. Margo har lämnat en ledtråd, bara för Quentin, och budskapet är tydligt: Hitta mig om du kan! 

Kommentar:
Pappersstäder är inte en ny John Green, även om den är alldeles nyutkommen på svenska. Pappersstäder är Greens tredje roman och kom ut 2008, och efter de stora framgångarna med The Fault In Our Stars  (vägrar kategoriskt att använda den kackiga svenska titeln) så är det kul att även hans tidigare böcker blir översatta. För allt han skriver förtjänar att läsas.
 
När jag började läsa Pappersstäder tyckte jag att Q och Margo påminde väldigt mycket om Miles och Alaska i Var är Alaska?. Det kändes som en förlängning av samma historia, den nästan nördiga, eftertänksamme killen och den ”Manic Pixie Dream Girl” som han trånar efter. Men ju mer man läser ju mer ser man att de faktiskt skiljer sig åt rätt väsentligt. Det här är snarare en vidareutveckling än en förlängning.
 
Jag älskar John Green och hans sätt att skriva. Det går liksom inte att värja sig mot den charm och värme som går igenom allt. Det är mycket känslor, det är karaktärer man tycker om, och dialogen är smart. Allt känns så äkta – eller kanske egentligen lite bättre än äkta. Det är precis så här vill man att det ska vara, genom hela livet.
 
Jag tycker riktigt mycket om det här. Pappersstäder är ännu en lysande bok av en lysande författare.
 
Det här inlägget är en del av Bonnier Carlens bloggstafett om Pappersväggar. Jag tar över stafettpinnen från Västmanländskan. På onsdag är det Boktjuvens tur.
Vill du också vara med i stafetten? Skicka då ett mail till fredrik.green@bonnierforlagen.se
 
Fakta:
Originaltitel: Paper Towns
Antal sidor: 367
Utgivningsår: 2014 (2008)
 
Finns på Bokus och Adlibris.