Skit, trams, skräp och dynga. Det är ungefär allt jag vill säga om
Sparkle. Men samtidigt inte. För det här väcker så många frågor.
1. HUR i hela friden kan det finnas folk som tycker att det här är en bra feelgood? Berätta för mig.
2. HUR i hela friden finns det ett svenskt förlag som vill översätta, ge ut, och stå bakom den här skiten? Berätta för mig.
3. VARFÖR kan jag aldrig sluta läsa böcker trots att jag avskyr dem och de provocerar mig utan istället måste jag fortsätta läsa och bli argare och argare? (Jag har tyvärr inget svar, inser bara att jag har problem)
Tro mig, jag läser mycket feelgood som kan klassas som skräp och trams, och jag kan ändå uppskatta dem för vad de är. Men det här tippar över och blir så äckligt präktigt och kristligt. Och på nåt sätt blir det ännu värre när jag läser det på svenska, för det betyder ju att boken genomgått någon sorts ”kvalitetsgranskning” – någon har faktiskt läst det här, och tyckt att det är en bra feelgood för svenska läsare.
För att illustrera: Jill är ett ”skilsmässooffer”. ”Ordet skilsmässa är en fläck som hon aldrig kommer kunna tvätta bort.” (Förstår ni skammen!) Lisa har tillfälliga sexuella förbindelser men hon skäms och mår dåligt för att hon förlorat tron på gud. ”Det måste finnas ett sätt att ha ett bra sexliv, integritet, och kanske till och med kärlek, och samtidigt fortsätta vara en självständig människa”, funderar Lisa. Och ja visst. Finner du bara gud och en make så är allt tipp topp! (Fast att bli missionerade mormon är att ta det lite för långt). Och tioåriga Cassie har förlorat sin mamma i cancer och trotsar och mår dåligt. Men hennes gode pappa Mike hotar med att skicka bort henne till sin farmor och farfar eftersom hon inte kan uppföra sig. Den gode Mike tvivlar lite på gud men visst finns det änglar i alla fall, tänker han, och den goda ängeln Jill blir hans barnvakt/hembiträde.
Platta karaktärer. Absolut NOLL kemi mellan kärleksparen. Och det klistriga, klibbiga, kristna täcket som ligger som en kliande yllefilt över hela historien. Kräks.
Fakta:
Titel: How I Came To Sparkle Again
Förlag: Kalla Kulor / Lavender Lit
Antal sidor: 303
Utgivningsår: 2013
Tyckte också att den var riktigt dålig, störde mig på hur männen porträtterades.
Tyckte också att den var riktigt dålig, störde mig på hur männen porträtterades.
Den verkar inte vara någon hit 🙂
Jag som hade tänkt läsa den under julledigheten.
Läs nåt annat istället… 🙂
Den verkar inte vara någon hit 🙂
Jag som hade tänkt läsa den under julledigheten.
Jag läste den förra året och höll på att bli fullkomligt tokig av all dubbelmoral och "religiositet".