När Caroline och Jonas äntligen får sin efterlängtade dotter borde lyckan vara fullkomlig. Men Caroline drabbas av förlossningsdepression och en dag släpper hon taget om det de kämpat för.
Lilla Elsa överlever mirakulöst fallet från sjunde våningen men hamnar i koma.
Jonas vakar vid sjukhussängen och Caroline kämpar från fängelset för att få återse sin dotter. Kommer kärleken överleva? Kommer Elsa att vakna? Hur långt kan en mor gå i kampen för sitt barn?
Kommentar:
Den här romanen skapade en virvelvind av känslor hos mig, både innan jag läste den, medan jag läste och även efteråt. Från det allra obehagligaste magontet när man förstår att det här handlar om en mamma som faktiskt släpper sin bebis från sjunde våningen, till sorg, till ilska, till irritation och frustration, och ja… nästan till glädje. Vilket man kanske inte tror när man först läser baksidestexten.
För det är ingen svart roman, det är inte feelbad, men det är inte heller feelgood. Jag skulle hellre kalla boken för feelall eftersom den väcker så himla mycket känslor. Men, viktigt att poängtera att det går inte överstyr när det gäller det emotionella – det blir ingen gråtfest och det blir inget sockersött. Med tanke på handlingen hade författaren lätt kunnat plocka en massa känslopoäng genom att bara ösa på, men som tur är så låter hon bli. Det här är inte heller en roman som handlar om förlossningsdepression, det är en del av berättelsen, men det är inte det centrala. Det är ingen djupdykning ner i människopsyket med analyser och förklaringar till vad som hänt. Det här är en modern, välskriven relationsroman som det är lätt att känna igen sig i även om man är långt ifrån att göra en Caroline.
Jag tycker om Josefines språk, hon skriver med lätt ton och ett driv som gör att det är omöjligt att sluta läsa. Det här är en riktigt bra debutroman, och den stannar kvar hos mig. Jag har svårt att släppa huvudpersonerna trots att jag inte tycker om dem. Ser mycket fram emot kommande böcker.
Fakta:
Antal sidor: 385
Utgivningsår: 2014
Första meningen: Det hade gått i vågor det här med hennes hat mot mammor.
Jag får lite ont i magen bara av att läsa beskrivningen. Skulle gärna vilja läsa boken, men tror inte att jag pallar det. Synd för den verkar bra.
Jag får lite ont i magen bara av att läsa beskrivningen. Skulle gärna vilja läsa boken, men tror inte att jag pallar det. Synd för den verkar bra.
Fast det är inte så hemskt som det låter, det är inte jobbig läsning trots det som händer. Läs den 🙂