You Had Me at Hello – Mhairi McFarlane

Publicerad av

Rachel har levt ett tryggt och ganska vanligt liv de senaste åren, eller egentligen hela sitt liv. Men när hon nu passerat 30 känner hon att det är tid för förändring, hon vill något mer, så hon bryter upp med Rhys, sin blivande man och pojkvän sedan 13 år.

 
Då stöter hon på Ben, hennes bästa vän från universitetstiden. Det var alltid dom två. Rachel och Ben. Ben och Rachel. De har inte setts på tio år, men Rachel känner direkt att den där kemin finns kvar mellan dem. Vänskap, eller är det kanske något mer? Men Ben är gift. 
 
Och det är klart att det blir komplicerat. Att bara fortsätta sin vänskap som om inget hänt på de här tio åren går inte. Det finns en anledning till att de bröt kontakten. Det finns en hel del ouppklarat dem emellan som inte bara går att glömma bort. Kanske de också har förändrats?
 
You Had Me at Hello är en helt underbar historia. Så feelgood som det bara kan bli – utan att bli sockrig och smetig. Och den är bra av så många olika skäl.
 
Först och främst är det själva storyn. Vi har alla varit med om det mer eller mindre. The one that got away. Det finns inget som slår historier med nostalgiska inslag som förflyttar dig bakåt i tiden och spelar på exakt rätt hjärtsträngar. 
 
Sen är det karaktärerna. Det går inte att inte tycka om Rachel. Hon är en sådan karaktär som jag tror de allra flesta kan relatera till och identifiera sig med. Hennes vänner, Mindy och Caroline är också bra bifigurer, de är inte de här standard, stereotypa väninnorna utan står stadigt på egna ben. Jag hade dock gärna sett ännu mer av Ben. Det är Rachel som bär deras historia, inte så mycket Ben som jag hade önskat.
 
Jag tycker om språket, dialogerna flyter på så bra, det känns naturligt och äkta. Det är också en konst att kunna skriva lättsamt utan att det blir flamsigt eller ytligt, och det behärskar Mhairi McFarlane riktigt bra.
 
Själva slutet och upplösningen är också bra gjort, man vet inte riktigt hur det kommer att sluta. Det kan ju tyckas på pappret vara en given utgång men så är det inte alls, och det märker man när man läser att det här kan egentligen ta vilken vändning som helst.
 
Jag skulle kunna skriva om den här boken länge till, men ni fattar. Bara läs den. Den är helt underbar, rolig, varm, och samtidigt känns den så äkta, fräsch och modern.
 
You Had Me at Hello har jämförts med En dag, jag kan förstå varför men jag håller inte riktigt med. Det är ungefär som när alla ungdomsböcker med ”passionerad kärlek” jämförs med Twilight. Det enda jag kan säga är att jag hoppas att You Had Me At Hello blir en lika stor dundersuccé som En dag blev, för det förtjänar den. (Men jag är bitter och tror att eftersom den skrivits av en kvinna och sorteras in i chicklit-facket så kommer den inte att bli lika uppmärksammad…)
 
Fakta:
Förlag: Avon
Antal sidor: 436
Utgivningsår: 2012
Första meningen: ”Oh bloody hell, of all the luck…”
 
Finns på Bokus och Adlibris.