Kaffe med rån – Catharina Ingelman-Sundberg
Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta har det långtråkigt där de bor på servicehuset Diamanten. Dålig mat och trist bemötande, för lite motion och ständiga besparingar. Antagligen skulle de ha det mycket bättre i fängelse!
Märtha får en snilleblixt – de ska begå ett brott och se till att de blir dömda. Någon typ av ekonomisk brottslighet, en liten kupp av något slag. Bytet ska de skänka till fattiga och gamla. Kunde Robin Hood så kan väl vi!
Med rollatorerna i högsta hugg tar gänget in på lyxhotell där det finns gott om förmögna gäster. Men allt går inte som planerat. För att lyckas måste de tänka ut det perfekta brottet. Äventyret tar fart. Snart finner sig Pensionärsligan indragen i den undre världen och vad som helst kan hända.
Kommentar:
Det här är en underhållande skröna om ett gäng pensionärer som gör uppror mot sitt trista äldreboende genom att rymma till Grand Hotel där de checkar in i lyxsviterna och startar en helt ny karriär som kriminella. Och det går både som de tänkt sig, och inte.
Kaffe med rån påminner en del om Karin Brunk-Holmqvists Sirila gentlemän sökes, och det beror inte bara på att det är pensionärer i huvudrollerna. Båda författarna väver in en del samhällskritik, kritik mot politiker och makthavare, och kritik mot hur samhället ser ut idag och hur vi tar hand om våra äldre.
Det här är mysig och smårolig läsning. Lite finurligt. Men mest av allt behagligt. Visst är det överdrivet och karikatyrartat på sina håll, men det spelar ingen roll. Det hör till i den här sortens böcker.
Det jag gillar mest med Kaffe med rån är att den utstrålar en sån glädje till livet. Det är inte farligt att bli gammal om man blir som Märtha och gänget.
Fakta:
Förlag: Forum
Antal sidor: 367
Utgivningsår: 2012
Första meningen: Den gamla damen tog tag i rollatorn, hängde käppen bredvid korgen och försökte se bestämd ut.
Jag är ganska nyfiken på den här men blev lite avskräckt när någon sa att den var lik Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Det var lite för mycket buskis för mig i den boken. Är detta buskis eller roligt? 🙂
Den har jag i min bokhylla som väntar på mig. Ser fram emot att läsa den då jag gillar Karin Brunk Holmqvists böcker.
Jag var inte heller så förtjust i hundraåringen, det är inte riktigt min typ av humor. Jag tycker denna funkar bättre. Lite likheter finns, men samtidigt är de inte alls lika.
Den här boken har dykt upp lite här och var och till slut var jag bara tvungen att beställa den, kommer väl hem till min brevlåda vilken dag som helst!