Grenar av gift – Erin Kelly
London 1997. Toppstudenten Karen möter den bohemiska och glamourösa Biba och blir som förtrollad. Hon flyttar snart in i det förfallna huset som Biba och hennes bror Rex delar och sugs in i deras värld med vin, fester och brutna tabun. Det blir en underbar sommar. Men alla somrar har ett slut och i slutet av den här sommaren är två personer döda.Tio år senare har Karens sommar hunnit ifatt henne. När hon och nioåriga dottern Alice hämtar Rex från fängelset där han tillbringat de tio senaste åren är hon beredd att göra vad som helst för att hålla ihop familjen.
Kommentar:
Grenar av gift är en suggestiv och mörk berättelse som sög tag i mig redan i inledningen. Åh vad jag tycker om det här!
Grenar av gift är en suggestiv och mörk berättelse som sög tag i mig redan i inledningen. Åh vad jag tycker om det här!
Det handlar om Karen, en ganska vanlig, men ensam och tillbakadragen tjej som möter Biba, en udda och färgstark karaktär som är allt som Karen inte är. Den tama Karen fängslas av den vilda Biba och snart dras hon in i Bibas bohemiska värld.
Redan från början står det klart att något hemskt kommer att hända, två personer kommer att dö, men man vet inte vem eller varför. Historien växlar mellan dåtid och nutid, och sakta läggs bit för bit till pusslet. Tempot är långsamt, mycket långsamt till och med, men det betyder inte att det är tråkigt. Den täta stämningen får mig att vända blad som en besatt.
Om du tyckte om Donna Tartts Den hemliga historien, kommer du att tycka om Grenar av gift. De båda historierna är uppbyggda på likartade sätt, det är något av en isolerad värld inuti den verkliga världen, och samma olycksbådande stämning vilar över alltihopa.
Fakta:
Originaltitel: The Poison Tree
Förlag: Damm förlag
Antal sidor: 383
Utgivningsår: 2012
Första meningen: Jag låter telefonen falla ur handen.
Originaltitel: The Poison Tree
Förlag: Damm förlag
Antal sidor: 383
Utgivningsår: 2012
Första meningen: Jag låter telefonen falla ur handen.
Jag har faktiskt haft den här stående i min hylla på engelska en hel evighet nu. Det är en sådan där bok som jag inte har läst, inte för att de tbara inte blivit av eller det har kommit annat ivägen, utan för att jag vill ge den den stund den förtjänar. Jag vill läsa den när jag verkligen behöver en sådan här bok. Tyvärr läste jag på en annan blogg, som jag också litar mycket på, en inte lika smickrande rec som skrämde mig en smula. Har jag hajpat den för mycket? Hon tyckte att den var för tunn, att den blev för ytlig på sina ställen där det såå hade kunnat behövas och förtjänat ett djup. Tror att jag bara ska läsa någon g och inte tänka för mycket på saken. Finns få saker som är värre än att bli besviken på en bok man längtat riktigt mycket efter att få läsa.
Det är en fara det där när man har för höga förväntningar på en bok, jag hade inga alls inför den här, kände inte alls till den. Jag förstår det där med att den känns lite ytlig, håller med om det till viss del. Men den är ändå mycket bra! 🙂