Boken om Joe – Jonathan Tropper
Joe Goffman är 34 år gammal och har gjort sig en förmögenhet på sin debutbok, ”Bush Falls”. Det är en utlämnande, självbiografisk roman om hans uppväxt, som inte bara blottar hans innersta hemligheter, utan också avslöjar allt han vet (och inte vet) om alla andra i den lilla staden där han växte upp.Detta har inte oroat Joe, inte ens efter att boken filmatiserats med Leonardo DiCaprio i huvudrollen, eftersom han inte varit i sin hemstad på 17 år och heller aldrig tänker återvända. Men en natt väcks han av ett telefonsamtal, som förändrar allt. Joes far har fått en stroke och ligger i koma och Joe måste komma hem.
Kommentar:
Åh vad jag älskar Jonathan Tropper. ÄLSKAR med stora bokstäver! Och jag älskar honom mer och mer för varje bok jag läser. Han är kungen av tragikomiska relationsromaner, ingen gör det här bättre än han. Jag satt precis och tänkte att om jag måste välja ut en enda författare att exklusivt läsa resten av mitt liv så skulle det nog bli Tropper. Han får mig att må bra.
Här handlar det om Joe som återvänder till staden där han växte upp, efter 17 års frånvaro. Men det finns ingen som jublar åt hans hemkomst, de flesta i stan har ett ont öga till honom efter den bittra bok han skrivit. Han blir hotad, slagen, böcker slängs på hans gräsmatta, och så vidare. Han återser sin bäste vän från skoltiden, han träffar sin första kärlek och gör trevande försök att lära känna sin bror och dennes familj.
Joe är en ganska typisk Tropper-hjälte; en anti-hjälte om man så vill. Långt ifrån perfekt, cynisk, rapp i käften. Lite för smart för sitt eget bästa. Och har förstås problem med relationer. Jag gillar honom, det är svårt att inte gilla honom trots att man kanske inte tycker om hurdan han är.
Som vanligt är det tvära kast på känslospektrat när man läser, det går från skratt till tårar till ilska till skämskudde, och allt där emellan, hela tiden. Nostalgifaktorns betydelse för en bok ska aldrig underskattas, och här fläktar det från förflutna hela tiden. Du kastas oundvikligen tillbaka till din egen skoltid, på gott och ont. Boken om Joe är glimrande bra, den går rakt in hjärtat på mig. Precis så här ska en bok vara.
(Se även Konsten att tala med en änkling och Sju jävligt långa dagar)
Utgivningsår: 2012 (2004)
Första meningen: Bara några knappa månader efter mammas självmord gick jag in i garaget på jakt efter min basebollhandske och påträffade Cindy Posner på knä i full färd med att utföra fellation på min storebror Brad.
Andra som bloggat om boken är Stringhyllan.
Har inte läst något av Tropper, men nu känner jag att jag måste göra det! Bra recension 🙂
Jag håller med, hans böcker är görbra! Har läst Änkling och Sju dagar och ska definitivt läsa den här oxå.
Det lät som en bra bok! Men jag fick ett sådant där korkat moment – jag läste "böcker slängdes på hans gräsmatta" och jag tänkte i någon tiondels sekund "vadå, det måste ju vara skitkul om folk slänger böcker på ens gräsmatta"… Ja, de var säkert tänkta som gåvor, liksom. Suck!