Dawn on a distant shore – Sara Donati

I väntan på att Diana Gabaldon ska skriva fler böcker om Claire och Jamie har jag tagit mig an Sara Donatis episka kärleksäventyr om Elizabeth och Nathaniel. Dawn on a distant shore är andra boken i serien, Into the wilderness hette den första.

Dawn on a distant shore tar vid där Into the wilderness slutade. Nathaniels far, Hawkeye, har fängslats i Montreal och Nathaniel beger sig dit för att få honom fri. Även Nathaniel fängslas, och Elizabeth ger sig ut i vildmarken med de nyfödda tvillingarna för att försöka frita dem båda. Det leder till intriger, kidnappade barn, och en resa till Skottland för att reda ut en släktfejd.

Det här är böcker helt i min smak: 1700-tal, romantik, äventyr, och dessutom är de rejäla tegelstenar. Jag gillar böcker som tar lång tid att läsa så att man får leva med karaktärerna länge. Om det är bra böcker och bra karaktärer förstås. Och det är det här.

Dawn on a distant shore är inte lika bra som första boken, men det är sällan så tycker jag. Den där första boken i en serie har ofta något alldeles unikt och magiskt över sig som är svårt att leva upp till i kommande böcker. Med det inte sagt att kommande böcker är dåliga, de kan ändå vara väldigt bra. Det är bara det att den där unika känslan är omöjlig att helt återskapa.

Överlag är tempot högt, men ibland segar det på utan att mycket egentligen händer. Det är många nya karaktärer som introduceras, något för många kanske, och jag saknar några från första boken som inte är med här. Sara Donati har lyckats skapa en spänning och attraktion mellan Nathaniel och Elizabeth som går igenom boken, det gnistrar alltid lite extra i deras scener. Och Nathaniels dotter Hanna börjar ta form som en ny favoritkaraktär.

Jag ser fram emot nästa bok, då de lämnat Skottland och är tillbaka i Paradise igen. Det är där de hör hemma.

Fakta:
Förlag: Bantam Books
Antal sidor: 648
Utgivningsår: 2001
Första meningen: In the middle of a blizzard in the second half of the hardest, snowiest winter anyone in Paradise could remember, Elizabeth Middleton Bonner, sweat soaked, naked, and drift in burning pain, wondered if she might just die of the heat.