Den goda grannen – William Kowalski

När Colt och Francie Hart av en slump upptäcker det 150-åriga huset under en biltur på landet blir de båda lika förälskade. De bestämmer sig snabbt för att köpa det, men när de börjar rusta upp den gamla gården blir det uppenbart att de har helt olika planer inte bara i fråga om huset utan också beträffande sitt liv tillsammans.

Colt ser det som ett weekendställe att imponera på kolleger och klienter med, ett bevis på hans lysande framgångar som börsmäklare i New York. Francie, vars ungdomsdrömmar om att bli poet verkar alltmer avlägsna, känner hur hennes kreativitet vaknar i den lugna atmosfären i huset.

Ju mer Francie och Colt lär sig om huset, dess historia och tidigare ägare, desto mer glider de isär. Sakta börjar de sjudande spänningarna i deras tioåriga äktenskap att nå kokpunkten. Och när Colt hamnar på kollisionskurs med de nya grannarna är krisen ett faktum.

Kommentar:
Det här är en rätt så bra historia, men huvudpersonerna Francie och Colt gör inget djupare intryck på mig. De är inte särskilt intressanta, och jag vet inte om jag tycker de är särskilt trovärdiga heller. Jag förstår inte heller varför de är gifta med varandra.

Det intressantaste med boken är de historiska återblickarna på familjen Musgrove, som en gång byggde huset. De vävs skickligt in i berättelsen genom en dagbok som Francie hittar i ett hemligt rum, och genom de familjegravar som upptäcks på tomten. Jag hade gärna läst en hel bok om dem och deras öden.

Jag har inte läst något av William Kowalski tidigare, men jag gärna läser mer av honom. Jag gillade hans sätt att skriva.

Fakta:
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 337
Utgivningsår: 2007
Första meningen: På morgonen verkade floden platt och stilla.