En härlig censurerad värld

Det har skrivits en del i tidningar, forum och bloggar om den hårda censuren i barnböckerna. Där ingen får röka, dricka öl eller svära, för sådana böcker vill inte vi föräldrar köpa till våra små barn. Helst ska allt vara tillrättalagt och inga vardagsotäckheter får förekomma.

När jag var barn var min absoluta favoritsaga H.C Andersens Den lilla sjöjungfrun. Jag tyckte det var så rysligt hemskt med sjöjungfrun som blir förälskad i prinsen och vill bli människa. Av sjöhäxan får hon en trolldryck som förvandlar hennes fiskstjärt till människoben, och varje steg hon tar skär som knivar. Hon får betala häxan med sin tunga och röst, och hon som hade den vackraste sångrösten av alla blir stum. Om hon misslyckas med att vinna prinsens kärlek kommer hennes hjärta att brista och hon förvandlas till skum på havet. En ohygglig saga som min mamma först läste högt åt mig, och som jag själv sedan läste om och om igen. Mina ögon var stora som tefat och jag rös och jag grät när jag läste. Men det var en saga. En fantasi. Inte min verklighet.

Jag förstår inte grejen med att censurera och plocka bort ”olämpliga” saker ur böcker för att det kan skada barnen? Blir Alfons pappa en bättre pappa om han inte röker? Tänk om man då hellre kunde censurera själva vardagen, med svordomar och gräl föräldrarna emellan, med bråk på skolgården, stress och hets och tyst unge och skynda på, inga hårda ord, ingen som röker eller dricker och bort med cigaretter från butiker och stäng systembolaget och sudda bort alla uteliggare. Om man nu ska censurera så plockar jag hellre bort de elementen från verkligheten och inte från den fantasivärld och verklighetsflykt som böckerna erbjuder.

Om man målar upp en rosa idyll i barnböckerna tror jag många barn kommer att känna sig ännu mer ensamma och utsatta då de inte har något att identifiera sig med i det dom läser. Det är snarare censuren som skadar än det man censurerar.

För övrigt förstår jag inte grejen med att censurera en 16-årig nazist från att ta en öl från kylen, en lättöl gick däremot bra. Är det alltså värre att dricka öl än att vara nazist? 😉