I de lugnaste vatten – Viveca Sten
Det är en het julimorgon på Sandhamn i Stockholms skärgård. En manskropp inlindad i ett fisknät flyter i land på öns västra strand. En dryg vecka senare hittas en kvinna brutalt mördad inte långt därifrån och Thomas Andreasson från Nackapolisen får ta sig an fallet.
Ledtrådarna är få. Vad har de döda för anknytning till Sandhamn? Vilka hemligheter döljer sig i det lilla samhället? Plågad av förlusten av sin nyfödda dotter och ett havererat äktenskap kastar sig Thomas in i utredningen. Till sin hjälp får han oväntat barndomskamraten Nora Linde, som är boende på ön.
En mördare går lös i sommaridyllen och pressen på polisen ökar alltmer. De måste snabbt finna den skyldige innan ytterligare liv går till spillo…
Kommentar:
Ja men det här var faktiskt inte så dumt! Jag var lite skeptisk efter att ha läst Lilla O:s brutala sågning av boken härom veckan, men jag håller inte med utan tycker det här var en riktig bra, svensk deckare.
Jag gillar miljöerna, jag går igång på skärgårdsmiljöer så jag är ett lätt offer för den här typen av historier. Huvudpersonerna Thomas och Nora intresserar mig, och jag ser fram emot att läsa alla delar i serien. Man får en fin sommarkänsla med sig, trots alla morden, och denna passar bra att ha med sig på semestern då det inte är särskilt krävande läsning. Handlingen är sådär lagom spännande, det blir aldrig otäckt och blodsprutande, men man vill hela tiden fortsätta läsa och se vad som händer. Mycket fokusering på mat och dryck är det också, med detaljerade beskrivningar av allt som serveras, så var beredd på att bli hungrig!
Om man gillar Camilla Läckberg så gillar man nog även Viveca Sten, jag tycker de påminner en del om varandra. Delvis är det miljöerna – östkustskärgård och västkustskärgård, och delvis har de samma sätt att skriva. Trots det känns de inte på något sätt som kopior av varandra.
Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 314
Utgivningsår: 2008
Första meningen: Det var alldeles stilla, så rofyllt som det bara är på vintern, när skärgården tillhör den bofasta befolkningen och sommarens högljudda gäster ännu inte tagit öarna i besittning.
Visst är det spännande att vi tycker så olika! Tycker nog Läckberg är lite bättre, men kan hålla med om att de påminner om varandra!
Ja det är lustigt, och vissa böcker verkar vi vara helt eniga om 🙂
Jag håller nog Sten för snäppet bättre än Läckberg till och med – men det kan bero på att det är flera år sen jag läste Läckberg så hon kan ha fallit lite i glömska för mig.