Flickan från tjugotalet – Sophie Kinsella

Lara har alltid haft en väldigt livfull fantasi. Men nu börjar även hon undra om hon kanske håller på att bli galen. Normala kvinnor hemsöks väl inte av spöken? Men, Lara har fått besök av sin gamla döda släkting tant Sadie – i form av en ung, rättfram Charlestondansande kvinna.

Sadie vill ha hjälp att hitta ett försvunnet halsband, utan det kan hon inte lämna jordelivet. Till råga på allt har Lara alldeles fullt av egna problem – utan döda släktingar – hennes bästa vän och affärskompanjon har rymt till Goa och hon har precis blivit lämnad av sin pojkvän. Men när Lara umgås med Sadie händer det spännande och dekadenta saker, Sadie kanske till och med är lösningen på några av hennes problem?

Kommentar:
Sophie Kinsella är en av mina favoriter på chick-lit sidan, hennes böcker brukar hålla en hög kvalité, de är hysteriskt roliga och karaktärerna är skruvade. Här är huvudpersonerna lite nedtonade, men särskilt normala kan man inte kalla dem då det handlar om en 105-årig gammelmoster som i 20-talstappning hemsöker sin unga släkting, som är den enda som kan se henne.

Jag har lite svårt för det här spöktemat, det måste jag erkänna… Jag tyckte också att boken i många avseenden kändes mer som en ungdomsbok än en vuxenroman. Det positiva är att det är en vänskapsrelation mellan två kvinnor som är i fokus. Visst finns det en romantisk historia (eller två) i berättelsen, men det är inte det som är det centrala. Dessutom är det en originell handling, och det är ett plus.

På det stora hela så tycker jag att det är en underhållande historia, som har en lite allvarligare ton än de ytliga Shopaholic-böckerna, men jag tycker inte att Kinsella når upp till sin vanliga standard.

Fakta:
Förlag: Damm Förlag
Antal sidor: 350
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Grejen med att ljuga för sina föräldrar är att man gör det för att skydda dem.