Den hemliga historien – Donna Tartt

När Richard Papen börjar college accepteras han snart av skolans innersta intellektuella krets. De är människorna han vill vara med, som han fascineras av, men han inser snabbt att de inte bara är kultiverade och spännande – något som han själv gärna velat vara – utan att de ägnar sig åt mycket mer än vanligt collegeliv. Dessa sex ungdomar testar målmedvetet och dekadent alkohol, droger och ritualer i sann dionysisk anda men deras lekar går snabbt för långt och någon måste ta skulden.

Kommentar:
Det här är en bok som jag helt missade när den kom ut (på svenska 1993), och hörde talas om den först för något år sen och då i sådana svallande ordalag att jag anade att den var något alldeles extra. Och visst lever den upp till sitt rykte som en kultbok.

Det är kanske inte så konstigt att just jag gillar det här, eftersom den utspelar sig på en internatskola i Vermont. Jag har en förkärlek för den typen av miljöer, det är lite instängt, inskränkt, och intellektuellt på samma gång.

Historien är spännande och välskriven. Redan i inledningen får man veta att det sker ett mord, och vägen dit byggs upp sakta men säkert. Men det är först efter mordet som historien eskalerar i en mörk, okontrollerad spiral av händelser, och man vet inte riktigt hur det kommer att sluta. Det är en berättelse som kommer nära inpå, som jag inte kunde sluta tänka på, och även karaktärerna började leva sina egna liv i mitt huvud.

Det är också en tidlös bok, för det är inte mycket som avslöjar vilket år handlingen utspelar sig. Själva kärnan skulle lika gärna kunna utspela sig på 20-talet, då huvudpersonerna är som hämtade från det förflutna i sitt sätt att klä sig, prata, och bete sig. Det är endast på grund av sidohandlingarna som innefattar de övriga eleverna, drogerna på campus, tv-programmen etc som det avslöjas att vi befinner oss i nutid.

Hypnotiserande läsning som rekommenderas om ni liksom jag missat detta!

Fakta:
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: 2009 (1993)
Antal sidor: 703
Första meningen: Snön uppe i bergen smälte och Bunny hade varit död i flera veckor innan vi började inse vilken allvarlig sitution vi befann oss i.