Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann – Jonas Jonasson
Efter ett långt och synnerligen händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på det äldrehem han tänker ska bli hans sista anhalt på jorden. Problemet är bara att hälsan vägrar ge vika, och en dag bär det sig inte bättre än att det är dags för honom att fylla tresiffrigt.
Pompa och ståt väntar, med kommunalråd och lokaltidning på plats. Ett spektakel så oönskat av Allan att han i stället kliver ut genom fönstret. Därmed är han på rymmen från sitt eget födelsedagskalas. I hastigheten råkar Allan få med sig en väska som han bara skulle vakta ett slag och strax har han både tjuvar och poliser efter sig.
Kommentar:
Sådär hundra år efter alla andra har nu även jag läst den omtalade Hundraåringen. Jag brukar alltid bli lite skeptisk till böcker som ”alla” pratar om, och när den dessutom har som baksidesblurb ”Den roligaste bok jag någonsin läst” sagt av Lasse Berghagen, så blev jag ännu mer skeptisk. Lasse Berghagen liksom. Men jag och mina fördomar kom på skam. Det visade sig att Lasse Berghagen faktiskt har ganska så god smak när det gäller böcker.
Det här handlar alltså om hundraåringen Allan, som rymmer från pensionärshemmet på sin födelsedag. Det leder till diverse förvecklingar som varvas med historiska tillbakablickar från Allans långa liv. I bästa Forrest Gump-stil deltar Allan i – och påverkar – diverse historiska händelser och träffar berömdheter som Truman, Churchill, Kim Jong Il och Franco. Det är roligt, och jag gillar hur allt hänger ihop, men jag tycker Allans äventyr i nutid är mycket roligare att läsa om än alla tillbakablickarna. Det hade gärna fått ta mer plats.
Det ska bli kul att läsa mer av Jonas Jonasson i framtiden, han är en intressant författare och ganska ensam i sin genre i det här landet. Men han kanske banar vägen för fler?
Fakta:
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 392
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Man kan tycka att han kunde ha bestämt sig tidigare och att han kunde ha varit karl nog att meddela omgivningen sitt beslut.
Den ligger i min "att läsa-hög". Jag har också varit lite skeptisk då alla är så lyriska över denna bok, men om du gillar den så finns det hopp för mig också!
Jag höll helt ärligt på att skratta ihjäl mig flera gånger när jag läste den här. Allan är en fantastisk karäktär tycker jag. Sambon trodde med jämna mellanrum att jag hade förlorat förståndet eftersom jag satt i mitt lilla läshörn och fnittrade hyteriskt för mig själv. En riktig må bra-bok!
Skratta ihjäl mig gjorde jag inte, något småfniss här och där kanske. Men en riktig må-bra-bok, det håller jag med om! Och Allan är för skön!