White Line Fever – Lemmy Kilmister

Här berättar den evige basisten och sångaren i världens mest legendariska rockband Motörhead, om ett liv fyllt av rock’n’roll, droger och brudar.

Lemmy Kilmister har gjort allt för att leva ut rockmyten till hundra procent med sitt extrema leverne. I sin självbiografi berättar han med mycket humor om hejdlöst roliga anekdoter från rockens värld, hur musikrörelsen startade i England och hur hårdrocken växte fram. Men självklart också hur han grundade världens coolaste rockband. Det här är historien om myten och legenden Lemmy Kilmister!

Kommentar:
Den första tanken som slår mig när jag läser är herregud så gammal Lemmy är! Född 1945, han såg exempelvis både Beatles innan de slog igenom och Buddy Holly på scen, och gav Sid Viscious några baslektioner – något han gav upp eftersom han konstaterade att Sid inte kunde lära sig. Jag hade nog trott att han var 10 år yngre i alla fall. Jag har aldrig varit ett fan av Motörhead eller lyssnat särskilt mycket på deras låtar, men Lemmy är förstås en person som ingen i min ålder kan undgå att känna till.

Det är en underhållande bok, speciellt första delarna av boken som handlar om 60- och 70-talen och det musikliv och samhällsklimat som då fanns. Sen tappar det fart mot slutet och 90- och 00-talet gås snabbt igenom. Det är lite synd, Lemmy själv klagar en del på att det folk förknippar med Motörhead är Ace of Spades, sen efter det inte så mycket mer, trots att de (enligt honom) släppt massor av bra plattor efter det. Men Lemmy själv blaskar igenom de senaste åren av karriären, 90-talet och framåt ryms i bokens två sista kapitel.

Boken är förstås späckad med en massa underhållande – och även skrämmande – läsning från det vilda turnélivet, många detaljerade beskrivningar och roliga anekdoter, och massvis med droger. Jag läste den svenska översättningen, men jag tror att den blir ännu bättre om man läser den engelska, som det brukar vara med den här sortens böcker. Helt klart värd att läsa även om man inte lyssnar på Motörhead.

Fakta:
Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 288
Utgivningsår: 2009 (2002)
Första meningen: Jag föddes som Ian Fraser Kilmister på julafton 1945, några veckor för tidigt, med vackert gyllenblont hår, som till min egendomliga mors förtjusning föll av efter fem dagar.