Pappersväggar – John Ajvide Lindqvist

Ett höghus i Blackeberg kröker sig, en tullare med ovanligt gott väderkorn hittar sanningen om sitt förflutna, en man som mött döden offrar allt för att fånga den och en tvåbarnsmamma blir besatt av ett fruset lik som övergivits i en sommarstuga.

Vardagen går inte alltid att känna igen i de berättelser som finns samlade i John Ajvide Lindqvists Pappersväggar. Alldeles i utkanten av den verkliga världen finns fasan och bråddjupen; det osannolika, oväntade och otroliga. Människorna vi möter i berättelserna är de som slagit hål på pappersväggarna och stigit över på andra sidan. Inte alla lyckas ta sig tillbaka till verkligheten igen.

Kommentar:
Det här är en novellsamling som håller varierande klass. Några är riktigt bra, några riktigt dåliga, och en är helt obegriplig. Det som är genomgående bra är språket, jag gillar Ajvide Lindqvists sätt att skriva. Vad gäller spänningsgraden är den också varierande, några är spännande, andra är det inte.

Favoritnovellen är Sluthanteringen som också är en epilog till Hanteringen av odöda. Det är en långnovell/kortroman, och det är nog delvis därför jag tycker bäst om den. Jag är ingen novellmänniska, de tar slut så fort, och jag vill gärna bygga upp en relation till karaktärerna.