Hornsplitter – Malin Johansson

I den norrbottniska inlandsbyn Glommersträsk har kampen om det mytomspunna berget Vithatten delat bygden. Ska framtiden byggas på vindkraft – eller på Stoorn, världens största älg, över 50 meter hög med hotell, konsertsal och restaurang i dess väldiga inre?

När ett sprängdåd skakar berget och lämnar en människa död, kastas lokalreportern Lo Björn rakt in i stormens öga. Hon försöker hålla sig neutral mellan de stridande lägren, men snart dras hon allt djupare in i ett nät av motsättningar, hot och lögner. Samtidigt väcks minnet av en ung kvinna som försvann en sommar för länge sedan – och Lo inser att vissa spår aldrig suddas ut, oavsett hur många vintrar som passerat. I en bygd där tystnaden går i arv och varje blick bär på något osagt, blir sanningen till sist det farligaste av allt.

Kommentar:
Hur många glesbygdsdeckare med en inflyttad eller hemvändande journalist eller polis med issues i bagaget finns det egentligen plats för i bokhyllan? Här kommer ännu en, men visst får den knö in sig bland de andra i min bokhylla. Jag är svag för norrbottnisk glesbygd (såklart!) men Hornsplitter är också en mycket läsvärd och välskriven spänningsroman som kommer att vara med och slåss om titeln Årets deckardebut när det är dags. Så bra är den!

Det finns flera saker som gör att det lyfter lite extra för mig, och det är dels miljöerna och stämningen. Naturen, vädret och omgivningarna skildras så levande. Det räcker med några få ord här och där för att jag ska befinna mig på platsen. Jag tycker också om persongalleriet, där karaktärerna försiktigt växer fram och lager läggs till lager.

Det andra är äktheten. Allt känns väldigt äkta och trovärdigt. Inte minst den ständigt pågående diskussionen som finns på alla småorter – vad är bäst för bygden? Mantran om jobb och tillväxt hörs ständigt, men på bekostnad av vad? Här handlar det om turistsatsning med en jätteälg eller bygga vindkraftspark. Vad säger kommunfullmäktige och vad säger invånarna? Man drar inte alltid åt samma håll, och kanske är inget av alternativen att föredra.

Tempot är långsamt, men det händer ändå väldigt mycket. Det är som att det är både stillsamt och fartfyllt på samma gång. Det är spännande utan att pulsen går upp. Det är hur som helst en riktigt bra spänningsdebut av Malin Johansson, och jag ser fram emot att läsa nästa del i Inlandsmorden!

Fakta:
Förlag: Lind & Co
Antal sidor: 400
Utgivningsår: 2025