Kvinnan som stal mitt liv – Marian Keyes

Publicerad av
Stella Sweeney är hemma i Dublin efter att ha levt ett drömliv i New York i ett år. Hon har rest runt i USA och gjort PR för sin enormt framgångsrika självhjälpsbok. Pratshower och lyxhotell, fina middagar och beundrare. Men nu är hon tillbaka i vardagen med en smäll och har ingen aning om vad hon ska skriva om härnäst. Hur ska hon komma ur skrivkrampen?
 
Stella lämnade inte New York på topp. Varför hade hon så bråttom tillbaka till Irland? Vem är det som håller på och ringer henne? Stella vill återigen bli kvinnan som hon brukade vara. Men kan hon? Och borde hon verkligen?
 
Kommentar:

Det är åtta år sen Marian Keyes kom ut med en bra bok. (Är det någon där?). Hon har skrivit böcker under de här åtta åren, bland annat En förtjusande man, Oväntat besök på Star Street och Hemligheten på Mercy Close men ingen av dem var särskilt bra.

 Men jag slutar aldrig hoppas. Jag kände inför Kvinnan som stal mitt liv att hon kanske hade bearbetat allt det jobbiga, tagit sig ur sina depressioner, berättat färdigt om alla sina svårigheter, fått en nytändning och skrivit något bra. Men tyvärr inte, det här är en alldeles för lång, alldeles för rörig och alldeles för ointressant historia.
 
Och så blir jag lite ledsen. För jag tror hon ser sig själv i Stella Sweeney. Stella som har skrivkramp, som hamnar på sjukhus i ett komaliknande tillstånd och inte kan uttrycka sig. Och då skäms jag lite, för att jag önskar mig den glada och roliga Marian som kunde skriva så bra böcker tillbaka. 
 
Kvinnan som stal mitt liv är inte lika tung och har inte har samma mörker och tråkigheter (självmord, alkoholism, depression) som hennes förra böcker, men det är inte en upplyftande eller särskilt bra bok. Det finns ingen gnista, den är blek, den är väldigt rörigt skriven. Ungefär som Kvinnan som gick till sängs i ett år möter Fifty Shades of Grey. 
 
Fakta:
Originaltitel: The Woman Who Stole My Life
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 435
Utgivningsår: 2015
 
Finns på Bokus och Adlibris.