Mörkt motiv – Louise Penny
När Jane Neal hittas död i skogen, skjuten med en pil rakt genom hjärtat, blåser det en kall höstvind genom den lilla byn Three Pines. Vem har dödat den omtyckta gamla damen? Och finns det en anledning till att Jane dödades under förberedelserna till den årliga konstutställningen?
Den rutinerade kommissarie Armand Gamache får uppdraget att lösa fallet i den idylliska byn på landsbygden utanför Montreal. Lokalbefolkningen är fullständigt övertygad om att det hela är en tragisk olycka, men snart är kommissarie Gamache och hans team lika säkra på att Jane Neal inte alls dog på grund av en oförsiktig bågskytt, utan för att någon ville röja henne ur vägen.
Kommentar:
Mörkt motiv är den första boken i serien om kommissarie Gamache och den kanadensiska byn Three Pines excentriska invånare. Louise Pennys böcker har jämförts med Agatha Christie och PD James. Själv tänker jag på Morden i Midsomer. Det är en hemtrevlig och familjär känsla som infinner sig, det är en stillsam lunk, och det är trivselmord. Mysigt och småputtrigt, och mycket långsamt tempo. Om man tycker att Ann Cleeves eller Arnaldur Indridasons deckare är för långsamma och händelsefattiga så går de snarast på speed i jämförelse med Louise Penny.
Men jag gillar det, det blir aldrig tråkigt, och jag tycker det är skönt att koppla av med såna här böcker ibland. Louise Penny skriver också med humor, det finns ett helt gäng med udda karaktärer som livar upp i berättelsen.
Det, och miljön gör att den här boken sticker ut från mängden andra trivseldeckare. Just kanadensiska småbyar med tydligt franska inslag är en ny sorts miljö för mig, men det är en trevlig bekantskap. Och inte helt olik vilken annan liten by som helst här i världen.
Fakta:
Originaltitel: Still Life
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 364
Utgivningsår: 2012
Första meningen: Miss Jane Neal lämnade det jordiska tidigt på den dimmiga söndagsmorgonen efter Thanksgiving.
Jag hann inte läsa ut den… För det var kort lånetid. Men det jag hann läsa gillade jag. Roliga o udda karaktärer . Och som du skriver är det kul med annorlunda miljö och extra intressant att få lite insyn i konflikterna mellan fransk- och engelsktalande. Vet inte så mycket om det.
Jag blev blixförälskad i Armad Gamache och Three Pines. Del två kommer på svenska i oktober men jag kunde inte vänta så nu har jag Dead Cold här hemma och den står näst på tur i min läslista.