Kvinna i grönt – Arnaldur Indridason

Reykjavik växer. Det som förut var ett sommarstugeområde utanför stan håller nu på att bli ett nytt villaområde. Där hittar en lekande pojke en bit av ett mänskligt revben som visar sig vara ett halvsekel gammalt.

Kriminalpolis Erlendur Sveinsson får hand om utredningen, kartlägger systematiskt vilka som bott i området, och får upp några olika spår. Utredningen försvåras av att nästan alla som bott i området och kan ha några minnen av den aktuella tiden är döda. Men en gammal man kan upplysa om att en äldre kvinna som alltid är klädd i grönt, brukar synas i området. Har kvinnan svaret på vem som ligger begravd på platsen?

Kommentar:
Jag läste nyligen Indridasons Glasbruket, första boken om kriminalpolisen Erlendur Sveinsson, och gillade vad jag läste även om jag inte blev helt övertygad. Nu efter att ha slukat Kvinna i grönt är jag helsåld. Vilken grymt bra och spännande deckare det är! Det kan knappast bli bättre än så här!

Det är samma dova och mörka stämning som vilar över den här boken som i Glasbruket, men här är det nog än mörkare och mer tragiskt. Många trasiga människor, brutalitet och ondska. Vi får också komma Erlendur närmare och ta del av hans bakgrundshistoria, varför han är så intresserad av försvunna människor och det börjar dras i trådarna till hans trassliga relationer med exhustrun och de nu vuxna barnen.

Det är en skickligt berättad historia som väver samman nutid och dåtid, det är riktigt bra gjort. Trots ett långsamt tempo så sitter jag som på nålar och dras suggestivt in i berättelsen. Spänningen håller i sig till sista sidan och det är totalt omöjligt att lägga boken ifrån sig. Läs den, men läs Glasbruket först, då de vinner på att läsas i rätt ordning.

Både Glasbruket (2002) och Kvinna i grönt (2003) tilldelades Glasnyckeln, Skandinaviska deckarsällskapets pris för bästa nordiska kriminalroman. Med det blev Indridason den första författare som fått priset två gånger. Kvinna i grönt förärades också med The Gold Dagger 2005.

Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 264
Utgivningsår: 2009 (2004)
Första meningen: Han såg på en gång att det var ett människoben när han tog det från barnet som hade suttit på golvet och tuggade på det.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Annikas kultur- och litteraturblogg, Boktoka, Böcker med mera och Du är vad du läser.