Fyrvaktaren – Camilla Läckberg
Det är en ljus försommarnatt. En kvinna kastar sig in i sin bil, händerna på ratten är blodiga. Med sin lille son i baksätet flyr hon mot den enda trygga plats hon vet: ön Gråskär utanför Fjällbacka.
Ett par dygn senare mördas en man i sin lägenhet. Han var kommunens nyanställde ekonomichef, som efter många år återvänt till sin barndoms Fjällbacka. En skötsam och omtyckt person. Men när polisen i Tanumshede börjar kartlägga hans liv kommer de en rad hemligheter på spåren.
Det visar sig att mannen besökte Gråskär innan han dog. I folkmun kallas ön Gastholmen och har alltid omgärdats av mörka rykten. Det sägs att de döda aldrig lämnar den, och att de har något att berätta för de levande.
Kommentar:
Fyrvaktaren är sjunde boken i Läckbergs Fjällbacka-serie, och som vanligt är det med Patrik och Erica i huvudrollerna.
Jag gillar verkligen Läckbergs böcker, det är enkla, snabblästa deckare utan krusiduller, men jag börjar tröttna på Patrik och Erica. Eller egentligen bara på Erica. Att hon alltid ska lägga näsan i blöt och bry sig är en sak, men när hon till och med följer med sin man när han ska iväg och göra vittnesförhör blir det lite för mycket.
Det verkar som att många anser Fyrvaktaren vara Läckbergs bästa bok, och att den är ett stort lyft från de övriga. Jag som alltid gillat henne håller inte riktigt med, jag tycker den är på samma nivå som tidigare. Möjligen att den är lite mer splittrad. Många personers historier ska berättas och det är många sidospår. Läckberg har också vävt in övernaturliga inslag i berättelsen, något som jag var skeptisk till innan, men det funkade faktiskt riktigt bra. Men hur någon (Södermanlands Nyheter) kan tycka att den krypande spänningen för tankarna till Ajvide Lindqvist och Theorin begriper jag inte alls.
I september kommer bok åtta, Änglamakerskan, och den ser jag mycket fram emot.
Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 389
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Det var först när hon placerade händerna på ratten som hon såg att de var blodiga.
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Annikas litteratur- och kulturblogg, Ninas skrivarlya och Boksnoken.
Jag har läst alla hennes böcker och gillat dem. De är bra deckare som underhåller för stunden. Sedan tycker jag mycket om Fjällbacka och miljön där runtomkring.
Jag har läst alla hennes böcker och gillat dem. De är bra deckare som underhåller för stunden. Sedan tycker jag mycket om Fjällbacka och miljön där runtomkring.
Jag har läst alla hennes böcker och gillat dem. De är bra deckare som underhåller för stunden. Sedan tycker jag mycket om Fjällbacka och miljön där runtomkring.
Ojdå. Lite väl många gånger… Det blev nåt knepigt!
Ja jag håller med, jag gillar miljön. Och så gillar jag att Patrik är så pass vanlig – men ovanlig om man ser till den vanliga bilden av poliser i böcker, som alltid har det trassligt på hemmafronten och ex dricker för mycket.
Jag ahr last hennes fyra forsta och gillade dem, skall lasa resten nar tillfalle ges!
Roligt att du skrev om henne, jag bloggade nyligen om att hon ar den i forfattarSverige som tjanar mest och blir rejalt mobbad – mest av manliga forfattare!
http://emmasbokhylla.blogg.se/2011/july/money-money-money.html