Lyckan är en sällsam fågel – Anna Gavalda

Charles är arkitekt med många prestigefyllda uppdrag långt utanför Frankrike, men mindre framgångsrik med att skapa ett hållfast liv utanför arbetet. Han börjar närma sig 50, hans relation med Laurence blir allt kallare och en trötthet håller på att äta upp honom inifrån.

Så får han ett osignerat brev, Anouk är död, och minnena väller över honom. Han söker sig nu tillbaka mot händelser och människor i sin ungdom, och möter på vägen Kate, en kvinna som lever i ett slags lantligt, stökigt paradis omgiven av barn och djur. Men även Kate, sin smittande vitalitet till trots, har prövats av livet och tvingats till svåra val. Kate och Charles dras till varandra men inget är givet på förhand…

Kommentar:
Jag tyckte om Gavaldas förra bok,  Tillsammans är man mindre ensam, så det var med stora förhoppningar jag tog mig an denna. Riktigt lika bra tycker jag nog inte att den är. Det tog ganska lång tid för mig att få grepp om karaktärerna, och jag störde mig en del på berättarspråket.

Men visst är den bra! Sammantaget är det en bitterljuv historia, med kärlek, värme, tristess och sorg, och man lägger den ifrån sig lite lyckligare och varmare om hjärtat.

Fakta:
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 554
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Han höll sig alltid vid sidan om.