Sly – Sara Strömberg
Ovanpå en igenbommad tågstation bor den avdankade lokalredaktören Vera Bergström. Hon sover med en älgstudsare under sängen och brottas med såväl ständiga klimakterieblödningar som med livet som aldrig blev.
När en kvinna hittas mördad i skogarna på Åreskutans baksida tar hon motvilligt på sig uppdraget att skriva ett reportage om bybornas rädsla. Men längs vägen blir hon allt mer besatt av att ta reda på vem offret var, vem som mördat henne – och varför. Det dröjer inte länge förrän Vera själv är i fara.
Kommentar:
Sly är en lysande glesbygdsdeckare! Det här är verkligen livet i periferin, på riktigt. Det är mycket igenkänning när man som jag bor i glesbygd. Om man jämför med andra glesbygdsskildringar så brukar det nästan alltid vara en huvudperson som är uppväxt på orten, flyttat till storstad, och återvänder hem med ett utifrånperspektiv. Ofta är det också så med författarna själva – de skriver om sin hemby som de lämnat för 20 år sedan, eller om en plats där de tillbringar semestrarna. Nu vet jag inte om Sara Strömberg också gjort den resan, att flytta bort och komma hem, men hennes berättelse känns jordad och lokal på ett alldeles speciellt sätt.
Visst kan hemvändarskildringar också bli lyckade, med hög igenkänning, men det är ändå alltid det där utifrånperspektivet och stockholmsnormen. Här är det verkligen landsbygd på riktigt. Det är ensamhet, avstånd, och huvudpersonen Vera har en härligt bitter-irriterad syn på omvärlden med allt ifrån lärarjobbet till turister.
Vera är en fantastisk karaktär. 50+ och kvinna. Frånskild, barnlös och i klimakteriet. Inte en karaktärstyp vi är bortskämda med att får ha huvudrollen. Hon är sårad och tilltufsad både från sin exmakes svek, men också för att ha blivit av med sitt tidningsjobb och tvingats ta ett jobb som lärarassistent. Hon har allt sitt bohag i kartonger och bor i en sliten tvårummare med ingen ork att ta tag i och fixa sig ett hem. Hon är verkligen äkta och ja – på riktigt.
Det är även miljöerna. Det är Järpen, Kall, och småbyarna bortom glassiga Åre. Miljöer som sällan får synas eller ta plats annat än som pittoreska eller exotiska inslag. Fast livet pågår på riktigt för människorna som bor där. Samtidigt som P3 rapporterar om skenande kostnader för Förbifart Stockholm rapporterar P4 om att apoteket i Föllinge lägger ner. Den typen av inlägg är återkommande i boken. Språkligt är den också välskriven med en ton som tilltalar mig.
Jag hoppas verkligen att Sara Strömberg kommer att skriva mer om Vera för hon är en viktig och riktig karaktär, i en viktig och riktig miljö. Jag är i alla fall helt övertygad om att Strömberg kommer att bli en ny, hyllad deckardebutant, som många kommer att läsa och snacka om i höst. Och inte bara i höst.
Fakta:
Förlag: Modernista
Antal sidor: 352
Utgivningsår: 2021