Nadia – Elisabeth Norebäck

Linda Andersson hade allt. Som barn uppträdde hon ofta med sin mamma, den folkkära sångerskan Kathy, och blev Solskensflickan med hela svenska folket. Senare gifte hon sig med Simon, också han en känd artist. Men när Kathy drabbades av en dödlig sjukdom som krävde all Lindas uppmärksamhet avslöjades även Simons otrohet.
Nu avtjänar hon ett livstidsstraff på Sveriges farligaste kvinnofängelse för mordet på sin man. Ingen tror att hon är oskyldig, inte ens hennes egen syster. Men så inträffar något som får henne att ifrågasätta allt om natten då hennes liv slogs i spillror. Då hon vaknade upp, omgiven av blod. Då polisen skrek åt henne att komma ut med händerna över huvudet.
Hon var Solskensflickan. Nu är hon Monstret.

Kommentar:
Jag var riktigt förtjust i Elisabeth Norebäcks debutroman Säg att du är min som släpptes 2017. Nu är hon tillbaka med ännu en nervpirrande psykologisk spänningsroman, den här gången om en framgångsrik kvinna som döms till fängelse för att brutalt ha mördat sin man.

Nadia är en skickligt uppbyggd spänningsroman, med en nerv och en stämning som sakta blir tätare och tätare. Vad är det som händer? Vem ska jag tro på? Var ligger sanningen? Linda själv minns inget från händelsen, mer än att hon vaknade upp helt blodig. Hon famlar bland sina minnen och försöker lägga sitt pussel, precis som läsaren. Inget är riktigt som man förväntar sig i den här berättelsen.

Överraskad blir man, och jag blir faktiskt också överraskad när jag noterar sidantalet, på blott 285 sidor. Det känns som att jag läst en betydligt mer omfångsrik roman. Men det är ett tecken på gott författarskap, Norebäck har förvaltat sidorna mycket väl.

Fakta:
Förlag: Polaris
Antal sidor: 285
Utgivningsår: 2020