Den sovande nymfen – Ilaria Tuti
Kommissarie Teresa Battaglia kopplas in på fallet som fullkomligen exploderar när ett nytt offer upptäcks. Det rör sig om en man vars enda återfunna kroppsdel är hans hjärta. Någon har slitit det ur hans bröst och spikat upp det på en skylt vid infarten till en liten alpby. Mysteriet tätnar medan Teresa och hennes kollega, inspektör Massimo Marini, försöker förstå vad mördaren vill säga genom dessa brutala mord.
Kommentar:
För någon vecka sedan läste jag Blommor över helvetet, första delen i den planerade trilogin om kommissarie Teresa Battaglia. Den golvade mig totalt, och Den sovande nymfen är minst lika bra. Jag blir helt lyrisk av den här serien – människorna, miljöerna, mysterierna. Språket!
Teresa kämpar på med sin begynnande alzheimers som suddar ut fler och fler av hennes minnen och försvårar hennes arbete. Snart går det inte att dölja hemligheten längre. Några av kollegorna har anat och de skyddar sin kommissarie så gott de kan. Massimo plågas av sina inre demoner och hans förflutna hotar hans framtid.
Själva fallet som utreds den här gången är en makaber tavla som målats av blod. Men vem är offret? Trådarna leder utredningen bakåt i tiden, till krigstiden när partisaner och nazister vistades i skogarna kring den lilla alpbyn. Och samtidigt inträffar nya hemskheter, i nutid.
Det är snårigt, och ja kanske lite rörigt på sina håll, men det spelar ingen roll för mig. Jag slukar i mig berättelsen som en besatt. Jag älskar den typen av böcker där får jag lära mig något nytt, och här får jag verkligen den hungern stillad. Dalen Via Resia och folkgruppen resianer hade jag aldrig hört talas om tidigare. Snart kan jag kalla mig expert med tanke på hur mycket jag googlat under och efter läsningen. Hade det inte varit corona hade jag nog bokat en resa till karnevalen nästa år.
Nu längtar jag ihjäl mig efter tredje delen!
Fakta:
Originaltitel: Ninfa dormiente
Förlag: Bazar förlag
Antal sidor: 511
Utgivningsår: 2020