Mörkret – Ragnar Jónasson

En ung kvinna hittas död på en enslig strand. Här sökte hon skydd. I stället fann hon sin grav i vågorna. En förhastad polisutredning bedömer händelsen som självmord.

Hulda Hermannsdóttir, kommissarie vid Reykjavikpolisen, tvingas till en tidig pension. Dessförinnan ges hon möjlighet att åta sig ett sista fall. Hon vet exakt vilket hon ska välja. Och vad hon finner är något avsevärt mycket värre än självmord. Ändå har hon svårt att få ut ens den mest elementära information i fallet. När Huldas egna kolleger försöker bromsa utredningen, finns till sist bara ett sätt kvar. För att avslöja sanningen riskerar hon sitt eget liv.

 

Mörkret är precis den sortens krim jag går igång på. Det är väldigt isländskt, och känslan av Arnaldur Indridasson och Erlendur Sveinsson är påtagliga. Jag tycker mycket om Hulda, den borträknade äldre kvinnan i ett mansdominerad och åldersfixerad värld. Vi behöver fler som Hulda i deckargenren. Stämningen och miljöbeskrivningarna är utsökta.

 

Men jag tycker verkligen inte om slutet. Det är ett slut som snuvar läsaren på en värdig upplösning tycker jag. Mörkret är första delen i en trilogi om Hulda Hermannsdóttir, men de följande böckerna backar bakåt i tiden och vi får följa en yngre Hulda. (Ja, Erlendur Sveinsson-vibbar igen).

 

Mörkret är också en av de nominerade till Årets bok 2019.

 

Originaltitel: Dimma

Förlag: Modernista

Utgivningsår: 2018

Antal sidor: 288

 

Finns på Bokus och Adlibris.