Skuggjägaren – Camilla Grebe

En februarinatt 1944 hittas en död kvinna fastspikad i golvet i Klarakvarteren i Stockholm. Trettio år senare hittas ytterligare en kvinna mördad i en sömnig Stockholmsförort. Det bisarra tillvägagångssättet är detsamma.

Jakten på mördaren får ödesdigra konsekvenser för de poliser som arbetar med fallet – Britt-Marie på 1970-talet, Hanne på 1980-talet och Malin, som är verksam idag.

Skuggjägaren är den fjärde och fristående delen i serien Flickorna och mörkret. (De tre första är Älskaren från huvudkontoret, Husdjuret och Dvalan.) Man behöver inte ha läst de tidigare delarna för att hänga med här, men det finns beröringspunkter, och karaktärer, som är gemensamma. (Men du behöver dock läsa dem alla av den anledningen att de är fantastiskt bra!)

Skuggjägaren är något alldeles extra. Det en ruggigt spännande roman som sträcker sig från 1940-tal till nutid. Inte bara är det rysliga mord och kluriga poliser, det är också fokus på kvinnliga poliser och vi får ett stycke nutidshistoria, och kvinnohistoria, på köpet. Det är lärorikt och välresearchat.

Välskrivet är det också. Historien känns levande. De tre kvinnornas röster, och den osynlige berättarrösten, har dessutom så snygga, sömlösa övergångar. Det är alltså inte bara de spektakulära morden som ger gåshud.

Och slutet. Det gav mig rysningar, och jag får till och med rysningar nu bara av att tänka på hur snyggt det var. Jag är sjukt imponerad av Skuggjägaren, som förtjänar alla lovord och priser den kan få. Läs, läs, läs!

Förlag: Wahlström & Widstrand

Antal sidor: 425

Utgivningsår: 2019