Vaggvisa – Leïla Slimani

Hemmet har aldrig tidigare varit så välstädat och barnen avgudar henne. Barnflickan Louise har kommit in i deras liv och förändrat det. Tack vare henne har Myriam kunnat återuppta sin juristkarriär och hon och maken Paul lägger tacksamt sina barn i hennes händer.
 
Snart börjar Louise få plötsliga vredesutbrott och bete sig märkligt, men de undviker i det längsta att konfrontera henne. I det vackra huset i Paris tionde arrondissement har ett mörker sipprat in och nedräkningen mot en katastrof har tagit sin början.
 
Kommentar:

Det här är riktigt otäck läsning. Redan i bokens inledande sidor får man veta att en blodig katastrof har inträffat, två barn är mördade. Det i sig är otäck läsning, men det är minst lika otäckt att backa tillbaka och få reda på vad som hände innan, vad som ledde fram till detta fasansfulla dåd. Jag tyckte först att det var lite märkligt att boken börjar på det här sättet, men insåg sedan att det är nog skonsammast för läsaren att barnamorden inträffar i början och inte att det är avslutet. Nu vet man redan från början vad som hänt. Nu blir frågan istället varför.

Det här är inte bara en thriller om en nanny som tappar greppet, det är också ett intressant utforskande av kön, klass och samhällets orättvisor. Leïla Slimani har ett öga för detaljer och lyckas med små medel berätta mycket. Läsaren kommer den lilla franska familjen nära, vardagsscener, relationer, och så den fantastiska nannyn som sveper in och praktiskt taget räddar deras tillvaro. Men nanny Louise är ingen Mary Poppins. Hon nästlar sig in i familjen, gör sig mer och mer oumbärlig, och blir mer och mer labil.
 
Stämningen är hela tiden klaustrofobisk och olycksbådande. Det bubblar under ytan. Vaggvisa är en roman som kryper in under skinnet. Den väcker också många tankar, inte minst om det samhälle vi lever i med utanförskap, vissa som har och andra som inte har, och hur vi lever våra liv parallellt med varandra. Jag tänker också att jag är glad att mina barn är så pass stora att jag inte behöver fundera över barnvakter, det hade varit synnerligen svårt att lämna bort dem i någon annans händer efter den här läsningen.
 
Fakta:
Originaltitel: Chanson douce
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 231
Utgivningsår: 2018
 
Finns på Bokus och Adlibris.