To my Love – Karin Aspenström

Det är mitten av nittiotalet och Sverige har nyss gått med i EU, Kurt Cobain är död och England är universums nya medelpunkt. Nittonårige Love följer sin ungdomskärlek Josefin till Camden Town i London. Där hänger rockstjärnorna, drömmarna och knarkhandlarna sida vid sida med groupies, wannabes och banden utan skivkontrakt.
 
I centrum av Camdens nattliv står den dekadenta gitarristen Baz och hans gåtfulla syster Lorelei. Såväl skrämd som fascinerad av syskonen låter sig Josefin dras in i en destruktiv kärlekskarusell och en sårig familjehistoria. Hon kommer allt längre bort från Love och en dag slutar hon höra av sig helt. Det är som om hon blivit uppslukad från jordens yta.
 
Sjutton år senare hittar Love ett gammalt blandband i källaren och han beslutar sig för att resa tillbaka till England för att ta reda på vad som hände med henne. Spåren leder honom genom Londons förorter och ut på engelska landsbygden, och när pusselbitarna väl börjar falla på plats inser Love att hans eget liv är i fara.
 
Kommentar:

Jag är svag för böcker som kommer med ett soundtrack. Här är det 22 britpop-godingar från 90-talet som hjälper till att färglägga Karin Aspenströms historia. Nostalgi både i toner och ord. Det är just doften av 90-tal som är det starkaste med den här boken och jag flyttas 20 år tillbaka i tiden. 

Det är lätt att känna igen sig i Josefin, och det är lätt att känna igen sig i Love. Hela Londonscenen känns levande och äkta och är både fint och vemodigt skildrad. 

Jag är inte helt överens med allt som händer sen, med Loves sökande och upplösningen. Det blir väl så mycket och känns bitvis för konstruerat. Men i övrigt är det här en väldigt bra bok, den är fint berättad och genomsyras av nostalgi och vemod. 

Fakta:
Förlag: Lind & Co
Antal sidor: 345
Utgivningsår: 2015
Första meningen: Det har nyss blivit den 24 juli.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Den läsande kaninen.