Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt – Katarina Bivald

Allt det här var helt rimligt så länge hennes dotter bodde hemma. Men när Emma flyttar till en annan stad upptäcker Anette att det är en sak att vara ensamstående mamma med ett barn, och en helt annan att vara det utan ett. Hon hade ingen aning om att livet bestod av så mycket tid.
Kommentar:
Jag tyckte väldigt mycket om Katarina Bivalds debut: Läsarna i Broken Wheel rekommenderar. Och det var fler än jag som gillade den boken, den har lovordats av många, både i Sverige och utomlands. Nu är det så dags för bok nummer två – Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt, om förändringsförsiktiga Anette som uppfostrat sin nu nittonåriga dotter alldeles själv och glömt bort att det finns ett liv därute.
Och visst är det lätt att känna igen sig i Anette. Inte för att jag har någon vilande motorcykelknutte inom mig, men hela den här biten med att ha det tryggt och bekvämt, hur lätt det är att slå sig till ro och vara nöjd, att göra som man alltid har gjort, och inte riktigt våga följa sina smått orealistiska drömmar. Det är inte lätt att få tummen ur, och det är inte lätt att våga chansa.
Jag tycker att den här boken går mer i Emma Hambergs Rosengädda-anda än i Bivalds Broken Wheel. Tessan och Anette påminner om varandra, och det här budskapet att inte stå bredvid livet och titta på går igen i båda böckerna. Bivalds karaktärer och småstad är dock inte lika quirky som Hambergs.
Quirky förresten, den känslan fanns en del av i Broken Wheel, och jag saknar faktiskt den känslan här. Det är väldigt mycket Svensson. Det här är lättsam och rolig läsning, men kanske lite… tråkigt? Lite mer quirky och mer fart hade inte skadat. Hur som helst är det en underhållande och varm historia om livet, och om att våga leva det fullt ut.
Fakta:
Förlag: Forum
Antal sidor: 375
Utgivningsår: 2015
Andra som bloggat om boken är Boktok73.