Grottmannen – Jørn Lier Horst
William Wisting är en erfaren utredare vid polisen. I Grottmannen kommer döden honom obehagligt nära när det i grannhuset hittas en man som varit död i fyra månader. Liket sitter uttorkat i tv-fåtöljen framför en flimrande skärm. Mannen liknar mest en mumie. Det finns inga tecken på våld, man misstänker inget brott.
Wistings dotter Line, som är kriminalreporter, blir illa berörd. Hur kan en människa som lever mitt i samhället vara så ensam att ingen saknar honom under så lång tid? Hon beslutar sig för att skriva en featureartikel om mannen och börjar intervjua grannar och gamla skolkamrater.
Nästan samtidigt hittas ännu ett lik, en man som också varit död i flera månader och som nästan är omöjlig att identifiera. I hans ficka ligger en lapp med fingeravtryck – fingeravtryck som tillhör en amerikansk seriemördare som är efterlyst av FBI. Är det den döde som är seriemördaren eller går det sistnämnde lös i Norge? Finns det kopplingar mellan de två gamla liken?
Kommentar:
Grottmannen är andra översatta boken (efter Jakthundarna) i serien om kriminalutredaren William Wisting och hans dotter journalisten Line. Jag gillar det här. Det är trivsam deckarläsning som växer. Jag hade lite synpunkter på karaktärerna efter första boken, de är aningen bleka och jag lärde inte känna dem. Men det blir kanske så när man hoppar in i en serie. Jag tycker fortfarande att de är bleka och William Wisting själv spelar en ganska tillbakadragen roll i den här historien.
Men det är spännande. Långsamt tempo, lite melankoliskt när det övergripande temat är ensamhet och osynlighet. Men det är hela tiden spännande och upplösningen är rafflande. Även om man förstår hur det hänger ihop så förstår man inte exakt hur det hänger ihop förrän vid allra sista kapitlen.
Kul också med blinkningen till Thomas Engers böcker om journalisten Henning Juul, Henning gör här ett cameouppdykande när han ringer Wisting och ställer frågor om mordet. Sånt gillar jag.
Fakta:
Originaltitel: Hulemannen
Förlag: Lind&Co
Antal sidor:
Utgivningsår: 2015
Första meningen: Den döde mannen var helt uttorkad.
Det låter som en bra deckare.