Under 1800-talet drog en arktisk feber över Europa. Flertalet arktiska expeditioner drog iväg i hopp om att finna nya farvägar runt Kanada eller Nordostpassagen. Speciellt England var framgångsrika. Mot mitten av 1800-talet hade brittiska flottan inte många krig att utkämpa men de hade desto fler skepp som bara stod outnyttjade och avlönade officerare som inte hade sysselsättning. Officerarna hade dock äventyrslust och flera expeditioner drog iväg för att nå dit ingen man nått förut, eller för att leta reda på tidigare försvunna expeditioner.
Runt 1870 började fokus ändras. Nu var det Nordpolen som gällde. Den ouppnåeliga toppen av världen. Lika svår att nå som Venus eller Mars, men ändå såg man en möjlighet att upptäcka en helt ny värld. Vid den här tiden trodde man att varma strömmar höll Nordpolen isfri och att det var en blomstrande kontinent med ett djurliv som ingen någonsin skådat. Och nu klev USA in på banan. Man ville nå dit först.
James Gordon Bennett Jr var den ohyggligt excentriska och ohyggligt rika ägaren till tidningen The New York Herald och mannen som skickat ut Stanley för att söka efter Livingstone. Han bestämde sig nu för att finansiera en expedition till Nordpolen och införskaffar både besättning och skeppet USS Jeannette. Ledare för expeditionen blir en ung, men ändå erfaren, officer vid namn George De Long.
Den 8 juli 1879 avseglar Jeannette från San Fransisco med sin besättning på 33 man. Man passerar Alaska och Berings sund men utanför Wrangels ö i norra Ishavet fastnar skeppet i ismassorna och blir kvar där i två år. Inte på samma ställe, för ismassorna pressar hela tiden skeppet i nordvästlig riktning, men man är helt utlämnade till isen och vädret. Och varandra.
Efter två år orkar inte Jeannette stå emot mer av isens krafter utan sjunker till botten. Hela besättningen evakueras, tillsammans med 40 hundar och tre mindre båtar fyllda med proviant. Man befinner sig mitt ute på isen, mitt i ett vitt ingenstans, 1600 km från norra Sibiriens fastland. Och nu börjar en lång och plågsam marsch mot räddningen.
Det här är en av de mest fantastiska böcker jag någonsin läst. Först och främst är det ett otroligt spännande äventyr. En kamp på liv och död, under de värsta tänkbara förutsättningarna. Förfrysningar, köldskador, snöblindhet. Brist på mat och vatten. Inget att jaga. Ingenstans att ta skydd. Ingen möjlighet att hålla sig torr. Men det är inte bara en kamp mot de yttre elementen. Det handlar också om att ingen man lämnas ensam, man gör det här tillsammans. Det är alla eller ingen, det finns inget utrymme för egoism eller uppgivenhet.
Hampton Sides är en duktig historieberättare och han har också gjort en imponerande research. Man kommer riktigt nära männen på expeditionen. De blir till levande personer. Historien varvas också med gripande brev från De Longs fru Emma som väntar i ovisshet på sin make. Hampton Sides har gått igenom gammal korrespondens och letat i arkiv efter alla möjliga detaljer som kan hjälpa till att ge liv åt den här historien. Och vilket liv den får!
Det här är en storslagen och episk läsupplevelse som faktiskt är något av det allra bästa jag läst NÅGONSIN. Den är helt fantastisk. Läs den!
Fakta:
Förlag; Doubleday
Antal sidor: 455
Utgivningsår: 2014
P.S. Läs också Dan Simmons arktiska skräckthriller The Terror som är skönlitteratur och baserad på en annan polarexpedition – Franklinexpeditionen. Också en favoritbok.
Hej! Jag googlade på "bokblogg deckare" och hittade hit, och om du har tid och lust kan du jättegärna få hjälpa mig med lite boktips 🙂 Det är så att jag är supersugen att börja lyssna på deckarböcker, men jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Jag har tittat på kriminalserier sen jag var typ 8-9 (är 22 nu, haha) och jag har sett alla typ Wallander, Maria Wern, Läckberg, Huss och allt det där, så de böckerna känns ju inte superspännande att läsa.
För nåt år sen läste jag min första "vuxendeckare" men tyckte den var så bedrövligt dålig att jag totalt tappade lusten att testa någon ny. Nu i veckan lyssnade jag på Mari Jungstedts första bok och tyckte den var rätt bra, fram till slutet. Blev så besviken! Vill bli rädd och ha massa plottwists, annars får det vara liksom 😉 Det finns en anledning till att jag tittar på Wallander – Mastermind och Beck – Annonsmannen så fort jag blir deckarsugen och det är för att jag blir så fruktansvärt rädd av dom, haha 🙂
Hur som helst. Drömmen är att hitta en bra kriminalbokserie med en kvinnlig huvudroll (eller iaf att den inte känns "gubbig", Jungstedts bok funkade bra t ex), gärna skriven av en kvinnlig författare och att det är en serie med samma personer i huvudrollerna. Och att jag ska bli rädd, haha. Men när jag googlar recensioner och så på de böcker jag hört talas om så är omdömena så splittrade?
Så… har du några tips? 🙂 Sorry för ett inlägg som är typ lika lång som en högskoleuppsats, haha 😉
Hej! Nu lyssnar jag inte på deckare, jag bara läser, så jag har ingen koll på om dessa finns inlästa av någon bra person.
Men Åsa Grebe / Camilla Träffs serie om Siri Bergman tycker jag är bra – kvinnlig huvudroll, spännande, och i serie.
Jo Nesbös serie om Harry Hole är fantastiskt bra. Tio böcker, men det går bra att börja på bok tre. Han är en macho polis, men det är ingen gubbig serie. Mycket samhällsproblem, Oslos mörka sidor, högt tempo och många twister.
Och SJ Boltons Lacey Flint-serie som börjar med Nu ser du mig är oliiiidligt spännande.